Category: E3


Skönt att jag inte blev lika svettig idag. Vilket förstås beror på en hel del saker. Först och främst är det inte så varmt idag, det regnar närmare bestämt. Dessutom hamnade jag på en annan plats i huset, och där var det minsann lite luftigare. Den sista orsaken till varför jag inte svettades ut alla kroppsvätskor genom huden istället för alla andra ställen beror förstås på att Nintendo’s konferens var väldigt ojämn. Med detta sagt inte dålig, bara långtråkig. Här följer lite grann om det jag gillade, och sådan skit.

Först tar jag och gråter lite för Nintendo’s skull, sen slutar jag. Det känns ju inte riktigt som om Wii Motion Plus och det annorlunda och redan mytomspunna (… nåja) Wii Vitality Sensor kan mäta sig med Microsoft’s Natal, om denna nu fungerar som den ska. Fast kanske ändå, återkommer till det.

Motion Plus vet väl alla vid det här laget om vad den gör: preciserar remoten:s rörelser, till närmast exakthet. Ser ut att funka bra. Wii Vitality Sensor är någon form av pulsmätare, men någon information om vad man kan ha den till finns inte ännu. Dessutom visade de ju upp Wii Fit Plus, och där kommer det Natal inte kan göra in i bilden. Brädan, om man nu kan kalla den en sådan, kommer i Wii Fit Plus att kunna visa hur mycket kalorier och allt sådant roligt man förbränt under ett pass… någonting. Träning, helt enkelt, och möjligtvis en förbättring av ”föregångaren”. Alltså inget som faller mig i smaken. Som med Natal då.

Men jag föredrar Wii Motion Plus här på punkten innovativa produkter, då den med stor sannolikhet kommer bli både precisare än Natal, och det är del av en kontroll. En enkel kontroll, som kan användas på flera sätt. Bättre än ingen alls, men det återstår att se, hur de alla fungerar. Jag går faktiskt hellre över till vanliga kontroller nu, då viftandet med händer och fötter inte känns alltför hett.
_____________________

Kommer ni ihåg New Super Mario Bros. till DS? Klart ni gör, spelet var ju otroligt roligt. Ett spel som ser ut att bli lika om inte roligare, är New Super Mario Bros. Wii. Nyheterna? Multiplayer, eller snarare co-op, i ett Mariospel, för första gången någonsin. Åtminstone på detta vis. Och med fyra spelare, där man kan hoppa mellan att spela ensam och flera, hur som helst och när som helst under spelets gång. Det verkar ytterst lovande, och ser väldigt roligt ut.

Grafiken är närmast identisk med DS spelet, men då den var så pass charmig som den var tycker jag inte att det gör något att den inte blivit mycket snyggare. Istället glädjer jag mig åt de nya sakerna, såsom en propellermössa som gör det möjligt att ta sig upp till nya nivåer, både gällande galenskaper och i fråga om banor i spelet.

Jag längtar redan efter att få hoppa på brorsans skalle och knuffa ner honom för stup. Just det, det var co-op vi snackade. Eller, det var lite otydligt, eller kanske snarare så att spelet är till för tävling, lika mycket som samarbete.
_____________________

Sen kom det mindre titlar, för mig alltså. Mario & Luigi: Bowser’s Inside Story ser likadant ut som föregångarna, men tycks ha en rätt skön humor, alltså som föregångarna. Inget som egentligen intresserar mig.

Sedan visade de upp dessa små nedladdningsbara spel till Nintendo DSi, och där var det ett Wario Ware spel, där man gjorde sina egna spel, som jag fastnade mest för. Annars har vi några boklika spel, där de kör stillbilder och massor av text för att föra historien framåt. Det ser intressantare ut än det låter.
_____________________

Vad var det jag sade i början, att jag inte svettades? Nej, precis, men jag skrek som en liten flicka mer än en gång, och dessutom högre än på Microsoft’s konferens, trots Halo: Reach. Vad kan de då ha visat upp? Kanske det mest förväntade av mig sedan jag klarade av andra delen till GBA, förra året. Jag talar Golden Sun. Till DS. Golden Sun DS.

En kort teaser var allt som visades, och jag vill ha mer. Men vad var det jag såg? Snygga superattaacker i 3D, likt de i föregångarna, och allt är i 3D. Allt. Och det ser underbart ut, trots att de bara visade några sekunder. Men, i bakgrunden körde de den klassiska melodin, och med attackerna och den lilla snutten 3D-utforskande jag såg, är jag redan så hypad att ingen titel kan mäta sig med det. Inte ens det jag ska skriva om härnäst, trots att jag anser detta spels föregångare vara ett av de bästa någonsin. Vänta, som med första Golden Sun alltså.
Vodpod videos no longer available.

_____________________

Något nytt som nästan kan mäta sig med Golden Sun. Inget Zelda, tyvärr. Nej, det hade ju gått förbi med hästlängder. Istället, ett nytt Mario. Ett nytt Mario – jo, ni hörde rätt. Ett nytt Super Mario Galaxy. Ett Super Mario Galaxy 2. Originell titel, jag vet. Och jag skrek som en flicka, återigen. Helt galna påhitt, fruktansvärt snygga idéer och design, underbar musik (trots at jag inte hörde denna till följd av mitt eget skrikande) och Yoshi. Rida på Yoshi, som i Super Mario Sorld. Nya fiender, planeter små som mitt rum, galna flygfärder genom rymden och samma härliga, färggranna grafik. Jag kan inte sluta le. Så… jävla… underbart…
Vodpod videos no longer available.

_____________________

Det sista jag tänkte ta upp ikväll, trots att det var en hel del annat med på konferensen, var inget annat än en rymdfarande prisjägare tillika världens kanske häftigaste kvinnliga hjälte, i ett spel som ser så spännande och varierande ut, att kroppsvätskorna hellre smyger ut än stannar. Namnet var Metroid: Other M.

Det ser fruktansvärt snyggt ut, tycks som en blandning mellan Super Metroid, Metroid Prime och Ninja Gaiden, vilket kanske inte är jättekonstigt (jo, det är just vad det är) om man tittar på dess skapare. Ett samarbete mellan Nintendo och Team Ninja, skaparna av just Ninja Gaiden i vad som kallas Project M. Grafiken och effekterna tycks även de tyda på en blandning mellan de tidigare 2S spelen, och den mer realistiska Metroid Prime serien. Dessutom är mellansekvenserna otroligt verklighetstrogna i jämförelse med mycket annat i spelet, vilket ser både intressant ut och bådar gott. Kanske det snyggaste spelet till konsolen.

Ljuseffekterna är fruktansvärt snygga, de olika stilarna och blandningen mellan first- och third person med massor av både närstrid och skjutande, med massor av gamla liksom nya fiender, får det att vattnas i munnen.

Dessutom, vad är det jag ser där i korta sekvenser? Är det inte någon av prisjägarna från hunters? Kan man hoppas på att vissa av dessa återvänder, och att spelet kanske är en fortsättning på Corruption. De säger att det ska avslöjas mer om Samus Aran’s bakgrund, så det verkar ju inte helt fel. Vi får se, här är trailern:
Vodpod videos no longer available.

_____________________

Det var allt, nu ska jag gå och hoppa studsmatta för att få ur mig alla Super Mario Galaxy, Metroid: Other M och inte minst Golden Sun känslor, som nästan kokar över. Nej vänta, jag känner mig stel som en räka.

Annonser

Jag såg så fort jag skickat upp bloggen sent igår, att jag minsann missat en del. Och sedan kom ju EA’s konferens, som jag inte tittade på. Däremot har jag kikat såhär lite i efterhand på lite olika spel, och tänkte tat jag kan dela med mig av mina tankar kring dessa.

Först tar jag väl upp ett av de stora spelen jag missade i min blogg om Microsoft’s konferens, nämligen Metal Gear Solid: Rising. Teasern här nedan, och jag kan säga som så, att jag inte vet ett skit. Raiden har huvudrollen denna gång, och för övrigt är det första exklusiva (?) MGS spelet till en Xbox-konsol, men då jag faktiskt inte spelat mycket alls av de tidigare spelen i serien kan jag ju inte säga att jag sitter och hoppar. Fast det är jag det…
_______________________

The Saboteur var ett spel jag inte kollat in eller brytt mig om speciellt mycket tidigare, kanske på grund av att jag helt glömde bort spelet trots att det såg bra ut. Med denna trailer kan jag dock inte glömma det igen, det ser nämligen fantastiskt ut.

Paris under andra världskriget, i svart-vit till en början. Sedan, ju längre man kommer i kampen mot nazisterna, desto mer färg fyller staden. Med ett upplägg lite likt Assassin’s Creed och med en smutt whiskey i introt, ser detta är att bli något riktigt häftigt. Kolla in:
_______________________

Singularity är ett spel som ser riktigt coolt ut. Till grafik och design påminner det lite om Bioshock, men här leker man med tiden, och inte med generna. Enligt mig lite coolare, och säkerligen inte på samma sätt utsatt för hemska felsteg som slutet i ovan nämnda spel. Ryssar och tidsmanipulation, pussel och action; det ser grymt ut.
_______________________

En liten trailer, men mitt Star Wars blod kokar redan. Sithlorden ser ju så fruktansvärt häftig ut att jag får svårt att sitta still. Ge… mig… nu…
Vodpod videos no longer available.

_______________________

Så slutligen, Alan Wake. Ljuset, animationerna, mysterierna, berättandet, miljöerna, upplägget, slow-motion… jag kan nog hålla på ett bra tag. Det enda jag i nuläget är lite skeptiskt mot är ficklampan som känns lite väl riktad, som en jävla laserstråle. Men, det är ännu ett par månader kvar. Våren 2010 ska spelet släppas, och med höjdartitlar som Mass Effect 2, Halo: Reach och alla ovan nämnda titlar, bådar 2010 gott. Men, Nintendo och Sony har förstås inte haft sina konferenser ännu, så det kommer säkerligen båda ännu godare efter dagens slut. Om man har tur.
Vodpod videos no longer available.

_______________________

Sådär, mer E3 ikväll, om jag nu inte får fnatt. Kika gärna in mina vodpod-videos här på sidan också, där står lite kortare om vad jag tycker om spelen jag hittat trailers till, och så ser ni vilka som är värda att kika in om man nu har såpass bra spelsmak som jag har.

Vad väntas då, nytt Zelda? Håller tummarna. Annars går det här också rätt bra.
cs_e3_promo

Svettigt värre. Jag har nu suttit och kikat igenom hela Microsoft-konferensen live från E3, och tröjan sitter som fastklistrad mot ryggen. Dessutom har jag ont i röva, rygga och axlarna har även de fått sin beskärda del stelhetsoperering. Men det spelar inte så stor roll, för Microsoft’s konferens var bättre än jag hade hoppats på. Svetten är alltså inte enbart vädrets förtjänst.

Jag missade tio minuter i början, och skäms över detta. Mitt internet uppförde sig som en gammal gumma, och jag är irriterad på detta. Men jag missade ingenting viktigt, och jag är glad över detta.

Först och främst, Modern Warfare 2 slog ju ned för någon dag sedan med video, nu blev det ytterligare. Spelet ser absolut snyggt ut, dock har jag aldrig varit ett fan av denna vår nutids stridigheter då jag inte finner det så intressant, främst gällande design och miljöer, men också till vapen och fordon. Men, jag kan säga att det ser bra ut, trots att jag missade en liten del av spelsekvensen då mitt internet somnade.

En liten trailer, nästan som man kan kalla det teaser, till ett spel jag inte spelat, ännu. Men de flesta 360-spelarna har nog gjort det, speciellt om man var lite mer sugen på Halo 3 än andra, då det begav sig. Jag talar givetvis om Crackdown 2. Inte mycket jag vet här, annat än att det lär bli massor av galet superhjälte-liknande hopp och kross, liksom något som ser ut att vara monster av storlek större, men jag vet förstås inte om det sprang runt sådana i det första spelet. Hur som helst, endast en teaser hittills, fast vem bryr sig egentligen? Det kommer ju.

Ännu mer spel jag inte testat, en hel serie spel faktiskt. Kan ju inte undgå att se fram emot dock. Jag talar Splinter Cell: Conviction här. Ett spel som faktiskt utannonserades redan 2006, men som förändrats en hel del sedan dess. Introsekvensen, där man närmast får tortera en kille för att få information, var fruktansvärt snyggt gjord, både till upplägg, ljud och bild. Sedan, att de smält in användargränssnittet (?) och gjort det ytterst enkelt, liksom att de använder filmiska stridssekvenser, gör det hela till vad som ser ut att bli en otroligt flytande och framförallt filmliknande actionupplevelse. Stridssystemet verkar också väldigt smart, frågan är bara om det inte blir för lätt då han tycks kunna skjuta alla, på beställning, så att säga.

Wow, det här kommer bli mycket, känner jag redan nu. Valve har hur som helst utannonserat Left 4 Dead 2, liksom det ska komma Forca Motorsport 3, exklusivt till 360, med vidrigt snygg grafik på köpet. Sedan har Epic, i vad som först nästan framkallade erektion för min del då jag trodde det skulle komma trailer till Gears 3, visat upp sitt nya actionspel i 2D, kallat Shadow Complex. Spelet ska släppas redan i sommar för nedladdning, och jag som är ett fan av sid- och upp/nedscrollande actionspel är trots allt väldigt exalterad. Även Left 4 Dead 2 ser grymt ut, inte minst för att man nu kan mörda zombies med motorsåg och överdrivna mängder blod som följd. Mums, säger jag.

Den största andelen svett jag släppte ut mig, var förstås då Bungie klev in på scenen, och visade upp lite från Halo 3: ODST. Förutom att det verkar vara en förbättring av ”föregångaren” på de flesta punkter, är jag dock lite tveksam inför valet av att köra korta episoder med olika soldater. Av det som visades kändes det lite väl kortfattat per episod, nästan som om de stressade fram, och upplevelsen verkade inte enhetlig. Jag hoppas jag har fel dock, eller att det var de som visade det lite kortare delarna. Fast, jag tror inte jag bryr mig så mycket. Köper jag spelet kommer jag nämligen få tag i multiplayer betan till Bungie’s nästa spel, Halo: Reach.

En teaser, det var allt. Jag skrek ändå som en liten flicka. Jag behöver inte säga mer än: Reach, innan Halo: Combat Evolved, massor av spartaner. Där gick det för mig.

Vakna upp, för Halo: Reach är inte det enda storspelet som släpps till 360 att hålla utkik för under 2010. Vilket ni vid det här laget redan vet. Nej, Alan Wake släpps äntligen. Tredjepersonsaction med en ficklampa i ena handen, massor av skumma händelser framför, och möjligtvis inom en, liksom en pistol i andra handen. Jag hoppas verkligen på något alldeles speciellt, och av bilderna att döma lär det bli just detta. Övernaturliga fenomen, konstiga skuggvarelser, otroligt snygga ljuseffekter animationer, grymma vinklar och slow-motion med filmisk action, blandat med snyggt berättande kan bli bra. Riktigt bra.

Vad har Microsoft hittat på mer för någonting? En hel del, en hel del, kan jag säga dig. Vi svenskar får till exempel slutligen tag i filmer och TV-serier i 1080p för nedladdning, och de kommer streamas direkt utan någon nedladdning först. Smidigt, men det är inte allt. Nej, Microsoft har även gjort ett samarbete med Last.fm, så att alla Guld-medlemmar får tillgång till musik, men de har även hoppat på Facebook och Twitter, som kommer fungera med Xbox 360. Alltså, blogga, lägga upp bilder, se på film, lyssna på musik, nu kan man snart allt mer allas vår helsnurr. 360 grader, ni vet.

Det kommer mer, dock. Nintendo fick i ansiktet, big time. Snacka om att Wii är daterad, på alla sätt. Nu är nämligen hela kroppen din kontroll. Okej, kodnamn Natal är grejen, en avancerad kamera, som inte enbart läser rörelser, och små sådana också (enligt Microsoft) utan även ansikten och röster. Det hela ser mycket smidigt ut, liksom dumt. Allt kontrolleras med kroppen, så man måste helt enkelt sitta och vifta med hela armarna för att flytta om i menyerna på Dashboardet. Om det funkar så väl som det ser ut, är det helt klart en häftig grej, men frågan är om alla vill ha hela träningspass bara för att spela. Jag trodde spel var avslappning för många.

Nåväl, inte ska jag klaga här. Det är en otroligt intressant produkt, som jag verkligen hoppas att den funkar som det ser ut, men något som är ännu intressantare, och som ska tas med en nypa salt, är Lionhead’s senaste projekt. Det kallas Milo, handlar om Milo, och Milo är det enda du egentligen behöver veta om skiten. Men Milo är sjuk. Sjuk i huvudet. Han är nämligen en virtuell vän. Som du kan prata med, som känner igen din röst, ditt ansikte genom Natal, och visar känslor, och hör och ser hur du känner dig, pratar med dig och… eh… typ leker med dig. Som sagt, en nypa salt. Men jävlar om det funkar lika bra som Peter Molyneux påstår. Vilket jag står otroligt skeptisk mot, just nu.

Så, det var allt jag minns och orkar ta upp, återkommer sent imorgon om Nintendo’s konferens. Frågan är bara om den kommer vara i närheten av lika intressant som Microsoft’s.