Category: spelrelaterat


P.S.

Den enda anledningen
till att jag lägger upp det här

is beacuase
jag inte riktigt kan sluta skratta.

Annonser

Som om det inte vore nog med mitt åsiktsregn, nu har Segafreakbröderna snickrat ihop det de filmade på Gamex. Det händer kanske inte alltför mycket i filmerna, och mina kommentarer har ni på bloggen, men här finns ändå allt ifrån våra dåliga färdigheter i Donkey Kong Country Returns och mässans utseende till spontana spel- och gutturala ljud från mig. Och sedan ännu mera Donkey Kong Country Returns.

Planscher! Golden Sun! Josef Fares! Super Mario! Konstig Move-reklam! Fuskande dansare! Donkey Kong Country Returns! Tjuvar! Kinect! Allt!

Donkey Kong Country Returns! Pixelninja! Donkey Kong Junior! Kirby’s Epic Yarn! Crazy!

Gamex: Golden Sun: Dark Dawn

Redan i demot blir det tydligt att Camelot lyckats göra det igen. Jag får en föraning om att de än en gång låtit den mänskliga faktorn i själva spelvärlden förändra och tvinga mig till att fundera och ifrågasätta. Och detta är ändå bara en försmak. Någonting stort är på väg.

Det främsta är emellertid hur de tagit tillvara och utvecklat det tempo som utmärkte de tidigare delarna. Det var länge sedan jag spelade något som så smidigt låter mig färdas genom spelvärlden, för att inte tala om striderna. Mina tidigare farhågor för hur stelt det kunde komma att bli om de återanvände det turbaserade systemet försvann helt då jag flöt genom kamper där kameravinklar, inzoomningar och animationer formade ett flyt och en intensitet jag aldrig tidigare sett på en bärbar konsol. Spelet har dessutom ett encyklopedisystem som får googlande att kännas långsamt. Den tionde december kan inte komma snabbt nog.

Ingen trailer kan göra spelet rättvisa, men ni får den ändå.

Jag spelar gärna fightingspel men förstår aldrig vad jag gör när jag väl gör det. Super Street Fighter IV är förvisso väldigt roligt, men det är inget jag skulle köpa. Samma sak gäller BlazBlue: Continuum Shift. Just detta är förstås också en överdriven japansk färgexplosion, vilket ofta räcker. Men jag button mashar ändå bara.

Det gäller förstås även Marvel vs. Capcom 3, men detta känns enklare att komma in i, kanske i sin tur svårare att bemästra. Med tre karaktärer per lag precis som i tidigare delar blir inte bara striderna intressantare i längden, de lyckas även skapa en form av kaos endast Super Smash Bros. Brawl kan mäta sig med, men möjligtvis inte då det kommer till balans.

Den stora mängden variation som uppstår i sammanslagningen, för att inte tala om hur tillfredsställande det är att se en hyper- eller teamkombo göra slut på motståndaren och faktiskt veta hur jag gjorde, gör detta intressant även för mig. För att inte gå några omvägar: det är mer underhållande än sina konkurrenter.

Gamex: Twang!

Mitt bland storspelssorlet fann vi en liten ny utvecklare som kallar sig That Game Studio. Hos dem fastnade vi i timmar. Det visade sig nämligen att de gjort en av mässans mest underhållande partytitlar.

Twang! är ett spel som lånat färgpalettens klaraste nyanser och förenklat men på samma gång vidareutvecklat konceptet Bionic Commando skapade. That Game Studios partysvingare är nedskrapat till själva grunden i sitt upplägg, och därifrån uppbyggt på nytt med endast det essentiella för att forma ett underhållande spel som trots endast två banor i sitt nuvarande stadium aldrig blir tråkigt, då fler nyanser i gameplayet framträder och varje omgång leder till en ny.

För det första finns ett racingläge där det gäller att svinga sig fram längs en bana och helt enkelt ligga långt framför alla andra hela tiden. Det andra spelläget kallas Fart ‘em up och handlar om att svinga sig runt bland några plattformar medan man plockar vapen för att få ut motståndarna. Förslagsvis med en grön fis.

Spelet är planerat att släppas till Xbox Live Indiegames, men det är ännu inte klart när.

E3 i somras. Överallt talas det om Kirby och garnet. Jag gömmer mig i ett litet hörn av internet och slår mig på bröstet och ropar Donkey Kong. Sedan Nintendo kört ned Mario i ett träsk kallat För Mycket, men som aldrig är i närheten av hälsofarligt och kritikerna för få för att locka till förändring, sökte jag efter den formen av bandesign som Mario endast stundtals snuddat vid i sina senaste titlar. Jag tyckte mig se detta i den trailer som visade Donkey Kongs återkomst. Nu sitter jag här, demot genomspelat ett flertal gånger, övertygad om att jag var på rätt spår.

Donkey Kong Country Returns tar utmaningen från New Super Mario Bros. Wii men plockar bort alla de överflödiga plattformarna, lägger fokus på en rättframhet där fart och precisa plattformshopp blandas med klassiskt samlande, komponerat i ett djungelstycke med både lianer och gruvvagnar och bongotrummor. Det är som en banan, utsidan enkel men mycket under skalet. Detta kan bli årets plattformsspel.

Gamex: Kirby’s Epic Yarn

Jag minns syslöjden på mellanstadiet. Inte för att det är speciellt mycket att minnas egentligen. Det var förstås den där ormen kompisen sydde och slängde upp i ett träd där den sedan hängde i flera år. Garn däremot. Episkt garn på Gamex.Kirby’s Epic Yarn känns ibland lite som det är vad Little Big Planet varit om detta varit ännu sötare. Emellertid är det aldrig något annat än Kirby; trots att det var tänkt som något annan till en början måste övergången gått ytterst smidigt, det är vitsigt sagt som skräddarsytt för den rosa bollen. Spelet ter sig som en naturlig vidareutveckling av serien samtidigt som det aldrig känns annat än, om inte modernt så åtminstone nytt.

Den uppfriskande lättsinnigheten från tidigare delar finns här i varje sömnad. Den går genom alltifrån känslan det förmedlar till bandesign och tempo. I direkt kontrast mot Donkey Kong Country Returns är det lågmält och lättsmält, och i jämförelse med New Super Mario Bros. Wii är det balanserat, nästan tillbakadraget trots sin fantasirikedom och bomullsrika färgskala. Med den lyckas spelet dessutom vara intressant även under banor där upplägget kan kännas inrutat. Men spelet har ett flyt och en sammanhållen designmässig helhet som går likt en röd tråd genom allt.

Det är ett spel som aldrig kommer få mig att slita mitt hår, bara le och nynna med till musiken. Och det bådar givetvis gott.