Tag Archive: videos


P.S.

Den enda anledningen
till att jag lägger upp det här

is beacuase
jag inte riktigt kan sluta skratta.

Som om det inte vore nog med mitt åsiktsregn, nu har Segafreakbröderna snickrat ihop det de filmade på Gamex. Det händer kanske inte alltför mycket i filmerna, och mina kommentarer har ni på bloggen, men här finns ändå allt ifrån våra dåliga färdigheter i Donkey Kong Country Returns och mässans utseende till spontana spel- och gutturala ljud från mig. Och sedan ännu mera Donkey Kong Country Returns.

Planscher! Golden Sun! Josef Fares! Super Mario! Konstig Move-reklam! Fuskande dansare! Donkey Kong Country Returns! Tjuvar! Kinect! Allt!

Donkey Kong Country Returns! Pixelninja! Donkey Kong Junior! Kirby’s Epic Yarn! Crazy!

När Halo: Reach är som bäst

Jag satt och småskrattade för mig själv medan jag bläddrade i den senaste utgåvan av Gamereactor. Inte för att jag – likt en vän till mig, letar (och finner) en del stavfel som tidsfördriv på tåget – utan eftersom jag läste om Halo: Reach och precis spelat igenom det själv. Jonas Mäki ger full pott och försöker förklara sig; det går någorlunda eftersom han som vanligt och i en önskan att införa någon form av liv i texten snärjer in i sig i högst personliga exempel som jag inte förstår och innan detta har han mest radat upp som han brukar; hade jag inte spelat det innan läsningen hade jag antagligen inte gjort det.

Om det nu inte vore för den trailer som till och med frälst sexan och mycket troligt halva Sveriges befolkning som har ett hjärta innanför bröstet. Narrativt fulländad för sitt format, med en tyngd i bildspråket inte ens spelets snyggast regisserade mellansekvenser kan mäta sig med och naturligt kompletterad av musik och dova bakgrundsexplosioner som sätter stämningen för hela denna början på slutet Reach ändå ska framstå som, är den en av de bästa trailerna jag sett på senare tid.

Men när jag inte vill vara allvarlig skrattar jag. I Gamereactor skrev de om hur spelets bästa parti var då fyrtio warthogs dånade emot Covenanterna medan fordon flyger i luften och allt möjligt häftigt händer. Problemet är bara att detta parti enbart är en videosekvens. Den är inte en del av spelupplevelsen. Den är en del av tittarupplevelsen som sker mellan spelupplevelserna. Det blir tydligt att Halo: Reach är som bäst då det inte är ett spel.

För den som tar mediet seriöst kan jag säga att det är i sin essens under en våldsam strid inuti en neondränkt bar högt upp i en skyskrapa. Här skiner dess taktiska djup, dess mångsidighet, dess djupgående balans. Men se trailern ändå, trots att varken den eller den lovsjungna tittapådelen säger något om detta.

100

Igår såg jag att jag publicerat 99 inlägg här på bloggonoid. Med detta hundrade inlägg ville jag därför göra något speciellt, och jag spånade idéer som sträckte sig överallt. En topp-hundra hade varit trevligt. Det blev allt från de hundra bästa Mario Kart banorna till hundra bästa siffertalen, men efter ett tag insåg jag att varken den ena eller andra skulle fungera. I slutändan satt jag bara där med en tom sida efter det att listorna suddats ut.

Istället blir det nu ingenting av det, men det känns bra att skriva något utan att behöva ha ett mönster eller ämne. Just nu vet jag inte hur detta inlägg ska se ut. Oftast har jag en viss bild av dem. Även om de brukar förändras med tiden jag skriver så förblir vissa delar bestämda under processen. Ämnen är i allmänhet jobbiga att beröra eftersom det måste vara så fokuserat.

Improvisation är behagligt. Kanske borde jag göra det oftare. Flyta iväg lite. Låta något annat styra än vad jag vill säga om det nya Super Mario-spelet. Det slog mig i och för sig att jag kunde pressa in Galaxy 2 i denna text, samt att poängtera varför jag anser detta vara Nintendos år, i likhet med Carrot Games, och inte alls ser fram emot alla storspelen PS3 och 360 kan lägga upp. Men nu skiter jag i det.

Jag vill istället tacka alla läsare och speciellt alla ni som kommenterar här på bloggen de senaste hundra inläggen, och jag hoppas att ni kommer fortsätta göra så. Jag har inte tänkt sluta än på länge, men bli inte förvånade om jag tar ut en paus då skrivandet på den nya boken kommer igång på riktigt. I väntan på inlägg nummer 101 kan ni ta och se trailern till Metroid: Other M, som för övrigt bör ses på den officiella hemsidan. Trevlig kväll.

Trailer – Grå Sol

Som jag nämnde på författarbloggen tidigare, har jag och polaren RJ varit ute och filmat en trailer till min bok Grå Sol, och tack vare just RJ är den nu klar och redo att ta över världen. Ni hittar den på YouTube lika lätt som ni stavar dess namn, men eftersom jag är en så bussig snubbe lägger jag upp den här nedan också. Samt någon annanstans när ni minst anar det.

Tackar RJ för klippningen, ni andra; mycket nöje!

Trots att den är väldigt gammal, upplagd 2007 men skapad redan 2003, är det inte alltför många som har sett denna video. Åtminstone inte om man får tro YouTube’s siffror: endast 4 317 visningar. Anledningen till att jag hittade den var genom Kyle Gabler’s hemsida och World of Goo, som jag för övrigt ska snacka mer om vid ett senare tillfälle.

Det är någon form av virtuell värld, och den kan enbart beskrivas som amazing. Det börjar såhär och slutar sådär. Helt snurrigt, och ni måste se.

Recension: Terminator Salvation

Om du lyssnar till det här, är du motståndsrörelsen. Men vänta, vad är det vi gör motstånd mot? Terminator som film, serie, idé, upplägg eller enbart de plåtprydda karlarna (?) som löper amok mot människorna i den svarta framtiden filmerna visar upp? Kanske blir det både motstånd, och… förstånd? Men kritik är väl ändå inte motstånd. Nej, det är precis vad man behöver när man bemöter filmer som denna, och alla andra också för den delen.

Det är möjligt att jag förväntade mig för mycket, eller så förstörde den där dokumentären om filmen jag såg lite av spänningen. Jag hoppades i viss grad på att jag skulle kunna storma in på diverse internetsidor och in i vardagsrummet triumferandes över hur coolt allting var. Nu sitter jag istället här och vet inte riktigt vad jag tycker.

Det låter förstås otroligt negativt, och så kanske även är fallet. Det beror förstås på vad ni tror om den fjärde filmen i vad som först – ja, inte var det tänkt att det skulle bli fyra filmer i alla fall. Inte tre heller, för den delen. Men nu ska jag inte snacka om vad de tänkte och inte tänkte göra, utan försöka pränta ned något av värde.

2018 är året då denna del utspelar sig, men det är inte då filmen tar sin början. Nej, den nästlar sig tillbaka till 2003, och faktum är att introduktionen här i vår nutid är en mycket bra sådan, som får en både nyfiken och fundersam inför vad som komma skall.

Tre kulor genom pannan, det vill säga.

Christian Bale hoppar ur helikoptern som John Connor och avverkar den första terminatorn med tre välriktade skott, varefter han med sina soldater tar sig ned i ett labb, i jakt på Skynets hemligheter. En ny terminator är under utveckling, en sådan vi alla känner till som nuvarande guvernören över Kalifornien i lyxförpackning. T-800, med tillhörande muskelmassa.

Försiktigt smyger spänningen genom filmen, för att i slutet av scenen mynna ut i en hektisk kamp med en krälande terminator, som tycktes vara tåligare än det mesta. Efter detta går den ned på halvfart igen, och trots många försök att stå ordentligt och rakt upp, kommer den aldrig dit.

Det kanske låter konstigt då det är action nästan hela tiden, men faktum är att dessa scener allt som oftast inte är speciellt intressanta. Trots extremt snygga effekter och explosioner överallt blir man aldrig överraskad. Det känns som de endast avverkar de flesta tillgängliga standarscener efter varandra, men nu med maskiner som fiender.

Dock är de terminators man helst vill se ursprungsmodellen och alla dess bröder, men här får man istället skåda ett helt gäng andra modeller, och som min biokompanjon sade så väl: det känns som om de gjort en robot för varje actionscen de vill ha. Vilket är lite av problemet, och maskinerna är helt enkelt inte speciellt intressanta, eller särskiljt snyggt designade. Men väl animerade, det är de.

Hela filmen är väldigt snygg på en teknisk nivå och ofta är även miljöerna väl valda, liksom de lite mer teknologiska detaljerna i filmen, men annars är designen inget som får en att höja på ögonbrynen eller föga intresserad. Inte ens på en robotfantast som mig själv.

Skådespelarna då? Christian Bale kör på som John Connor utan att övertyga mer än några enstaka gånger, och de flesta av hans medspelare känns mer som bleka skuggor och får ingen egentlig plats. Den nya karaktären Marcus, tillika den som får mest screentime, är dock aningen intressant, och trots att det mesta han rör vid håller lite högre klass än det andra, känns det inte som om han får blomma ut eller för den delen veta vart han ska, prestationsmässigt. Den bästa rollen tilldelades istället Helena Bonham Carter, vars insats är mycket välkommen och bra.

Handlingen är tyvärr inget att hänga i granen den heller. Faktum är att den är närmast obefintlig. I stil med: Okej, vi ska döda (?) alla maskiner, men va fan, vi har ju två filmer på oss efter denna; no need to hurry. Det som istället intresserar på storyplanet är den nya terminatorn, och då talar jag inte om T-800. Nej, här har vi en extremt avancerad version, och den del av berättelsen som kretsar kring denna, där filmens höjdpunkt faller in, är möjligtvis det bästa av allt.

Tyvärr avslutas det hela med ett citat som känns direkt löjligt, men detta beror förstås på mig och min syn på det mänskliga medvetandet, snarare än något annat.

Min uppmärksamhet riktades slutligen på hur John Connor tolkar allt han upplevt, och tacklar allt som skall komma. Om han är ledaren som skall leda hela motståndsrörelsen måste han leva, och han visar även tendenser på att sätta sitt eget liv först. Men, samtidigt visar han att han gör allt för att rädda sina medmänniskor, trots att han genom detta sätter sitt eget liv i fara.

Den slutliga frågan blir således: vem är det John Connor slåss för? För sig själv främst, eller hela mänskligheten. Svaret måste vara båda två, varför skulle han annars sitta och lyssna på de inspelade banden efter sin mamma, om och om igen? Är han osäker?

Och varför fråga sig en fråga som denna, i en renodlad actionfilm?

Betyg, Terminator Salvation

Skulle du mot förmodan ville se trailern finns den att tillgå här. Den är faktiskt riktigt häftig. I’ll be back.