Category: Dikter


Du är utanför kartan

Mindre än en vecka kvar nu.

Vad händer om mindre än en vecka, undrar ni och jag svarar något alldeles extra ordinärt, som en riktig poet med allvarsam min i ansiktet. Då ska jag och den skrivarsekt som i vanligt tungmål kallas klass men antagit namnet GPS (Grupp På Scen) framföra poesi eller vad det nu kan kallas på Ställverket, Täljstenen i Sala. Du är utanför kartan, heter den. Lördag är dagen, 15.00 är tiden. Det kommer handla om sådant som kan kopplas till GPS:er – teknologi, riktlinjer, troligtvis ilska och möjligtvis lite humor.

Eftersom det har med mitt författande att göra dyker det kanske upp uppdateringar om hur det går att träna inför föreställningen på min andra blogg. Men det kommer bli fullt upp så inga löften. Förhoppningsvis hinner jag dock med att skriva ett eller två inlägg om något obskyrt spel jag testat på. Har ni vägarna förbi så kom och kolla på mig och mina vänner när vi försöker förändra världen. Entrén är (val)fri. Det finns förstås en evenemang-sida på facebook också.

Annonser

I väntan med poesin

Jag står och väntar på att bilen ska åka; jag står och väntar på att tåget ska komma; jag sitter och väntar på bussen, med en bok i handen och ett leende på läpparna. Läser Lennart Sjögren, denna diktare som med små medel, med effektiva upprepningar och förmågan att se naturen som ingen annan, får mig att le, just som ingen annan diktare gjort. Han som med åldern tycks blivit alltmer lekfull men som ändå håller kvar om sin realistiska stil, en poesi som tillåts vara annat än perfekt till formen, därför fulländad till innehållet.

 

I

Jag är ingen ornitolog
jag nämner inga fåglar vid namn
jag ville bara se
hur de lyfter sina vingar
över den tunga jorden

hur sjöarna väntar under dem

och hur de faller när vingarna bräcks
hur jorden mottar deras tyngd.

 

Han skriver innan denna om att tala mindre om döden, visar sedan snabbt hur omöjligt det är då man betraktar verkligheten, börjar därför tala om den desto mer. Men aldrig motbjudande, snarare vackert i sin naturlighet; den är det enda givna och beskrivs därför som sådan. Sjögren tillåter sig också att sväva iväg, och det är dessa korta stycken jag läser om och om igen.

 

I

I ett brant ljus
öppnar solen för en ny dag
det var den dagen vi visste
aldrig skulle komma.

II

Lade grönska till grönska
blev en grönskekrans
lade tystnad till tystnad
blev en krans av tystnad

III

Tyckte mig såg Intet
det kan man naturligtvis inte.
Intet som jag såg
genom det grönskande.

ur Dikter 1982-2004 Ett urval


Han talar förstås också om vintern, passande nu när snön fallit för första gången. Snöflingor är lite som ord ändå.