Tag Archive: Webhallen


Recension: JCVD

”Han klippte av sig hästsvansen”, suckar Jean-Claude ”The Muscles from Brussels” Van Damme och syftar på Steven Seagal som precis snott åt sig hans senaste roll genom denna hemska akt av närmast självplågeri.

Jean-Claude i strålkastarljuset

Utan jobb och skuldsatt efter en skilsmässa där han förlorade vårdnaden över sin dotter far han hem till Belgien för att försöka börja om. Börja om. Och för oss – tittarna – lämnar han den scen han alltid bebott, präglad av en B-stämpel, men för vad? För att börja om, för upprättelse, för att bevisa något, eller vill han enbart att vi ska se – se en liten del av den verklighet vi missat genom B-film på B-film?

Van Damme fastnar i ett gisslandrama, på ett postkontor i sitt hemland, och blir utnyttjad – igen. Igen, frågar ni. Ja, svarar jag och Jean-Claude i kör. Utnyttjad. Det kanske man inte kan tro. Inte heller faktumet att detta inte är mycket till actionfilm, utan bör gå under kategorin drama-komedi-thriller-hybrid. En satir faktiskt, som både roar och berör. Och inte genom en hoppspark i ansiktet.

Jag introduceras till filmen genom en enda lång tagning där kameran ofta är felplacerad, bomberna smäller på helt andra ställen än det är tänkt och Van Damme slår slag mot ansiktet och missar med flit. Det hela är ytterst välgjort så till följd att de små detaljerna uppmärksammas något enorm och istället för att uppvisa den seriösa krigsfilm den önskar vara, blir en rolig och utmärkt inledning till vad som komma skall. För kulissen faller och där står han igen, i ännu en B-rulle. Van Damme försöker övertyga regissören om hur fel allting blir, han kämpar och kämpar men ingen hör honom, och inom kort befinner vi oss i en rättssal där hans frus advokat rabblar upp alla sätt Van Damme dödat på i sina filmer. Därefter åker vi till Belgien, där den största delen av berättelsen utspelar sig. Omslaget man bara måste älskaMen vi återvänder emellanåt.

I JCVD upprepas vissa av händelserna, men ur andra synvinklar. Skillnaden mellan denna film och Vantage Point som helt bygger på detta sätt och därför mynnar ut i att enbart bli långtråkigt är dock att här visste man hur mycket som behövdes för att det skulle fungera utmärkt och istället för att dra ut på berättelsen tillför man något viktigt. De mindre hoppen mellan tidigare händelser och återgångarna till dessa ger filmen ett jämnt tempo som alltid intresserar genom att ta upp nya saker i det förgångna liksom i nuet. Det är dessutom ytterst rogivande mellan varven då Van Damme både driver med sig själv och andra, något han för övrigt gör med utmärkta skådespelarinsatser.

På baksidan av fodralet står det: Stoppa pressarna: Van Damme kan agera! Jag håller inte med recensenten. Van Damme agerar inte, han är. Är sig själv, och det är på riktigt. För trots att filmen är väldigt rolig emellanåt, är den på andra ställen ytterst allvarlig. Kameravinklarna är begränsade, fokuserade och lever i ett oerhört välgjort samspel med skådespelarna. Här är det inte snabba klipp med massor av specialeffekter, utan precisa och långa tagningar där aktörerna får den exakta tiden på sig att leva livet, för därefter är det plötsligt slut och kameran är någon annans. Kanske missar vi något, men det är medvetet. Vi blir istället överraskade i nästa återblick, och i nästa. Men vi blir aldrig stressade utan känner oss alltid övervägda och placerade på rätt ställe, trots att det kan vara fel. För det är så verkligheten är.

Van Damme visar det även själv; att det är så verkligheten är. Genom en flera minuter lång monolog omvandlar han den satir han tidigare vandrat i till något större, en del av hans biografi. Kameran enbart på honom, och han talar om hur hans liv varit, hur folk uppfattar honom. Om karaten, drogerna, kärleken. Hon ser oss i ögonen, och i detta ser jag en av årets bästa scener, med en skådespelare som ingen trodde kunde agera. Han agerar inte heller, han är. Det är på riktigt, och han ger oss så mycket för detta. Han delar med sig av drömmar, av önskningar och därefter av den brutala verkligheten. Det alla vill ska hända händer, men inte på sättet vi tänkt oss. Sådan är verkligheten. Se JCVD. Omedelbart.

Betyg, JVCD

Discshop Outlet återvänder

Jag visste faktiskt inte att Outlet-sidan varit frånvarande, men nu är den tillbaka och det kan man allt ta och fira med ett inlägg i dess ära. För jag sade det förut, och det tåla att nämnas igen, dessa spelreor. Förra gången var det Webhallen, och de kör för övrigt fortfarande, så kika in när ni ändå håller på.

Men innan detta kan ni ta och klicka över till Discshop och deras Outlet, spelen är nämligen kriminellt billiga på vissa ställen och här finns riktiga pärlor att finna. Jag browsar just nu, men precis som i det tidigare inlägget har jag redan varit i farten på Tradera, så imorgon lär brevlådan ännu en gång fyllas med trevliga paketeringar.

Det hindrar mig dock inte från att köpa mer; har plånboken otur blir den återigen skinnad. Impulsköp är farliga grejor…

Priserna gäller så långt lagret räcker, så skynda och fynda:

Lord of the Discs: The Return of the Outlet


Det är alltså tänkt, då världen skapades, att människor med intresset spel skall ges en speciell årstid där lov och ledigheter läggs, just för att alla de spel som släpps innan denna årstid, samt under den, och som självfallet alla inte kan ta del av, skall kunna tas del av under denna årstid. Denna årstid kallad sommar, som någonstans på vägen drabbades av sol och höga temperaturer istället för balans som i fallet vår.

Nåväl, jag kanske är sen eller något, men Webhallen har hursomhelst en liten sommarkampanj på gång, där man kan finna höjdare som Super Mario Galaxy för ynkliga 399 riksdaler, vilket självfallet är ett mer eller mindre rån. Köp därför på en gång och kika sedan in resten av spelen som ligger halvnakna; avklädda sina höga priser.

Själv har jag under morgonen hängt på Tradera, vilket ledde till några fina köp. Mer om det när de anlänt i min brevlåda, förhoppningsvis senare denna vecka.