Egentligen hade jag inte tänkt vara med i den här kategorin. Men för varje inlägg jag läste hos de andra bloggarna insåg jag att tanken om att Donkey Kong Country Returns inte är ett bra spel för barn på grund av dess svårighetsgrad – och Super Mario Galaxy 2 var såklart uteslutet efter utmärkelsen årets besvikelse – inte höll.
Ett bra barnspel, denna etikett jag inte alls gillar, men låt gå, är ett spel som inte bara är bra för det yngre, utan också äldre barnet. Detta visade sig nog tydligast i sorlet på Gamex.
Årets barnspel: Donkey Kong Country Returns
Ensam vid en av teveapparaterna, med kontrollerna i händerna och i huvudet en loppande musikslinga kommer en pojke och ställer sig bredvid. När jag klarat av banan, bossen för att vara exakt, vilket har sin vikt i denna historia, frågar jag om han också vill spela. Det vill han förstås. Kanske visade han detta med en gigantisk nickning, som för att understryka hur länge han väntat på att äntligen få spela igen. Kanske sa han bara något entusiastiskt jakande. Det som därefter följer är ett jag som försöker hänga med i pojkens rusande tempo, när han hoppar från plattform till plattform och jag försöker vara duktig apa och plocka det som lämnas kvar. Pojken hade helt enkelt spelat detta tidigare, men en sak hade han inte spelat, och det var bossen. Några banor senare och pojken säger bestämt men med mässans största dos förtjusning i rösten att nu är det dags att spela mot bossen. Givetvis, säger jag, fast antagligen på ett mer jordnära vis. Det som följer här är ett jag som äntligen får visa pojken att också han kan spela bra, men pojken ser lika glad ut ändå trots att liven försvinner som på löpande band.
Så kanske kommer det unga barnet aldrig komma till de sista banorna. Hon eller han kommer däremot ha väldigt kul under spelandets gång. Och det äldre barnet kommer ha minst lika kul, tills det fastnar på den näst sista banan i fjärde världen och svär högt. Det är dock ett extremt avancerat könsord som lämnar munnen, så barnet undrar vad pappa försökte säga och pappa tänker ingen skada skedd. Men gå och se om det finns någon knäck i kylskåpet medan pappa försöker ta sig förbi de farliga fladdermössen. Okej, men då vill jag spela mot den där bossen sen igen. Givetvis, säger pappa, men antagligen på ett mer jordnära vis.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ”Årets barnspel”: Ariez, BitGarden, Familjenspel, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Spelografi och Xboxflickan & Nikke.
Bloggonoid 
Du skriver så jäkla bra! Just had to say that. Kul att flera stycken är av samma åsikt som mig. ^_^
Tack så mycket! Alltid trevligt när folk uppskattar det jag skriver.
Ja, idag blev det många som tyckte lika. Det brukar förstås vara flera som gör det, men extra tydligt idag eftersom vi var så få som skrev något. Sen är det förstås så att Donkey Kong Country Returns är ett väldigt bra spel också, för såväl ung som gammal.
Hej. Jag har varit inne och läst era kommentarer och jag skulle behöva lite hjälp. Jag äger ett App bolag och vi har appar ute och en massa riktigt bra på gång framför allt i spel vägen. Vi har en app som många i Danmark har laddat ner och det är en matematik App för barn, snälla ladda ner den och säg vad ni tycker.
Susanne
Appstore Link: http://itunes.apple.com/se/app/kids-mathfeud/id528567671?mt=8
Känns som att det dags att damma av Wiin och koppla in den igen (just nu ligger den i en byrålåda :)) för att köpa och spela det här. Har otroligt många och fina Donkey Kong-minnen från barndomen och med tanke på allt beröm detta får känns det ju inte helt okej att bara hoppa över det.
Nej, det är nästan så att du får skämmas. 😉 När jag kom hem över helgen gick nästan all min och brorsans tid åt att spela detta. Jag har i och för sig inga trevliga Donkey-minnen från barndomen, men det gör inget när spelet är såhär bra. Det står bra på egna ben, utan nostalgikänslor. Kanske ger de dock en del extra, för er som spelat de första delarna som unga.
Och så lite mer smisk på Galaxy 2! Jag vet inte vad det är, men jag tycker att dina ständiga påhopp är väldigt roliga.
Att klara spel är överskattat. Det som skapar de skarpaste minnena är trots allt smärtan…
Jag ska sluta, från och med nu. Mario tål inte hur mycket som helst.
… och sen påminns jag plötsligt om topplaceringarna på Level och GRs listor. Jahapp, då är det bara att fortsätta klaga då, någon måste ju väga upp.