Category: spelmässor


Som om det inte vore nog med mitt åsiktsregn, nu har Segafreakbröderna snickrat ihop det de filmade på Gamex. Det händer kanske inte alltför mycket i filmerna, och mina kommentarer har ni på bloggen, men här finns ändå allt ifrån våra dåliga färdigheter i Donkey Kong Country Returns och mässans utseende till spontana spel- och gutturala ljud från mig. Och sedan ännu mera Donkey Kong Country Returns.

Planscher! Golden Sun! Josef Fares! Super Mario! Konstig Move-reklam! Fuskande dansare! Donkey Kong Country Returns! Tjuvar! Kinect! Allt!

Donkey Kong Country Returns! Pixelninja! Donkey Kong Junior! Kirby’s Epic Yarn! Crazy!

Annonser

+ Alla smarta människor på mässan ställde sig ute i kylan när de skulle äta och tog sig en varmkorv eller bamse. Alla andra trängdes inomhus i evighetsköer. En mässa utan korv är lite som en mässa utan bananfrukost.

+ Att så många småutvecklare och spelutbildningar var på plats känns enormt trevligt. Jag saknade förstås Cactus och Nifflas, men i övrigt var det ett större utbud med varierande kvalité och massa trevligt folk. Mer om det som stack ut senare.

Kinect imponerar inte, det verkar däremot vara stor skillnad i funktionalitet från spel till spel. Harry Potter-spelet var en ren katastrof och Sonic Free Riders verkade registrera rörelser helt olika från ena stunden till nästa, ofta gick det inget vidare. Dance Central såg ut att flyta på väldigt bra medan andra titlar kändes stela och påtvingade. För att inte tala om den dåliga responstiden. Eftersom jag hellre dansar efter egen koreografi och till Håkan Hellström eller Cave Story känns det emellertid inte som det positiva väger upp speciellt mycket alls. Kanske är det en vanesak. Det ser dock ut som jag spelar Child of Eden med vanlig handkontroll när det dyker upp.

Sonic Colours är precis lika ointressant som allt annat han medverkat i till stationära konsoler. Frågan är om DS-versionen är något vidare den.

Call of Duty: Black Ops ser nästan exakt ut som alla andra gråa, eller snarare bruna, krigsspel dagens spelindustri kan bjuda på, och eftersom jag inte är insatt i varken Call of Honor eller Medal of Duty ser jag absolut ingen skillnad på vad som skulle göra detta bättre. Eller varför folk står i kö över en halvtimme för att få spela tio minuter, bara för att sedan ställa sig i kö igen. Speciellt inte när spelet släpps idag. Mina rumskamrater lät dessutom hälsa sitt missnöje över att endast 360-versionen fanns tillgänglig och bildskärmarnas kvalitet. Återigen, det släpps idag, fem dagar efter mässan drog igång. Vad var det de försökte hemlighålla?

Och vem var det egentligen som stal inne hos Activision och således förstörde allt det där de faktiskt tänkte avslöja om Black Ops? Arrangörernas beskrivning: rötägg, kommer inte ens i närheten av vad de egentligen borde kallas.

25 kronors presentkort på GameStop känns direkt löjligt i jämförelse med de rabatter på Wii-spel som Game och Nintendo erbjöd.

? Fanns det ens ett Nintendo Wii att vinna eller var tävlingen uppgjord?

? Varför inte promota årets hittills bästa Wii-spel, Sin & Punishment: Successor of the Skies, när det är just dessa titlar som borde lyftas fram? Det är för en smal publik förvisso, men den kan mycket väl bli tjockare om folk bara får möjligheten att känna av det fantastiska flyt som uppkommer i det. Vanquish fick flera ställ och drog ständigt nytt folk. Vad hade hindrat Sin 2 från att göra samma sak? Det finns faktiskt Easy-mode.

? Hur kan det komma sig att jag missade allt trevligt folk från bloggosfären?

! Nintendo har den rörelsekänslighet som är enklast, tekniskt sämst och funkar bäst.

+ Jag har en stor fin reklampelare till Mario-spelen på mitt rum nu.

Först några goda nyheter:
Rummet luktade inte mögel. Det gjorde däremot toaletten, och isoleringen var inget vidare; det blev frost på insidan av fönstren och vi hörde tydligt ut i korridoren. Som tur var var det inte många som väsnades. Men precis som kvinnan i korvmojen utanför mässan sa, så skulle vi bara sova.

Gamex var trots en del mindre problem en urtrevlig mässa. Som fyradagarsbesökare hann jag dessutom gå igenom många spel någorlunda ordentligt, samla på mig ordentligt med ont i fötterna och massa spel att se fram emot. Vilket tar mig till

några onda nyheter:
Vardagen innebär mindre tid för sömn, spelande och desto mer till skrivande på diverse arbeten. Förhoppningen är dock att lite ska bli över till att få ned några intryck. Man ska aldrig hoppas på för mycket för igår fick min 360 den röda ringen av död.

Destination Kista

Jag vågar inte drömma om att åka till Los Angeles men till Kista kommer jag relativt enkelt, största problemet är den blygsamma summan men det försöker jag lösa i efterhand genom att auktionera ut den del av samlingen som inte ligger alltför nära hjärtat. Tydligen krymper hjärtat för gör jag det en gång till får det närmast betraktas som en tradition för arma tider.

Imorgon slår Gamex upp dörrarna, Sveriges första riktiga spelmässa, enligt dem själva. Jag kommer vara där alla fyra dagar och hoppas därför att det är så stort som det ryktas, annars kommer min DS gå varm. Egentligen är jag fullkomligt exalterad men tydligen har vi bokat in på ett vandrarhem som enligt rykten luktar mögel, så känslorna har mattats sedan jag insett att jag kommer tvingas sitta och lukta på detta halva dagarna.

Men det kan vara värt det. Jag ser fram emot att få testa Golden Sun: Dark Dawn, Donkey Kong Country Returns och Kirby’s Epic Yarn bland en hel del annat, men jag skulle kunna leva på att bara spela förstnämnda. Dessutom är det världspremiär för Kinect, vilket med Child of Eden i tankarna känns särskilt intressant, men också för att se med egna ögon om Microsoft över huvud taget vet vad de håller på med.

Ser ni en kortsnaggad kille med glasögon, följd av två som ser likadana ut, så säg hej. Om inte annat hoppas jag ni sitter hemma och gör något vettigt. Spelar Super Meat Boy, exempelvis.


Alla siffror är ungefärliga och kan komma att ändras om jag får vidare insikt över tidens förflytande.

4 – Antalet personer i vår grupp, mig inkluderat
1 – Antalet Monster Hunter Tri-frälsta göteborgare i vår grupp (vi andra har inte spelat det ännu)
8 – Antalet timmar vi satt på tåget till och från Göteborg
2 – Antalet timmar vi tvingades vänta för att över huvud taget få gå in på mässan
10 – Medelvärdet av antalet centimeter fritt utrymme – både fysiskt och psykiskt – på mässan
1 – Antalet Saturn-samlare på mässan, mig inkluderat
500 – Antalet NES, SNES och MegaDrive-samlare på mässan, bröderna Segafreak inkluderat
90 – Andel i procent i uppdelningen mellan könen bland besökarna (jag behöver nog inte specificera mig)
70 – Andel i procent i uppdelningen mellan könen bland försäljarna
50 – Andel i procent i uppdelningen mellan könen bland bra shoot ’em up-spelare
15 – Antalet minuter jag tillbringade tillsammans med Gunbird 2
22 – Antalet minuter jag ville tillbringa tillsammans med Virtual Boy
210 – Antalet minuter jag spelade Ketsui Death Label (på vandrarhemmet och tåget hem)
183 233 765 – Antalet poäng jag lyckades få som mest på Very Hard i Ketsui Death Label
50 – Antalet nya bekantskaper med spel och produkter som hör till
30 – Antalet dåliga skämt jag utdelade under helgen
20 – Antalet minuter jag var tvungen att vänta på min hamburgare
4 – Antalet minuter jag blev sagd att behöva vänta på min hamburgare
5 – Antalet gånger jag skrattade åt faktumet att vi till största delen väntade på något
0 – Antalet gånger jag grät åt ovan nämnda faktum
1 – Antalet gånger spårvagnen bestämde sig för att åka åt helt fel håll
2 – Antalet strippklubbar vi passerade
3 – Antalet personer som tyckte att väsnas och dricka klockan ett på dagen var en alldeles utmärkt sysselsättning
6,5 – Antalet timmar vi fick sova på vandrarhemmet
7 – Antalet minuter vi låg kvar, eftersom vi inte orkade gå upp (extremt ungefärligt)
13 000 – Antalet meter vi gick under helgen (extremt ungefärligt)
4 – Antalet personer som ändå var rätt nöjda med allt

Någon annan som fick vänta, trängas och ha lika trevligt som vi hade?

Snart smäller det

Imorgon är det så slutligen dags för Retrospelsmässan i staden på G. Vi syns väl där?

Retroresa

Jag är härmed pank. Det beror inte enbart på alla spel jag impulsköpt den senaste tiden men inte alls impulsspelat, utan beror snarare på att jag ska resa runt halva Sverige under den kommande månaden. Först upp, sedan ned. Och ned bör alla andra som gillar spel – retro i synnerhet – åka. Inte till helvetet alltså, utan till Göteborg och Retrospelsmässan där. Såvida ni inte bor i Malmö eller liknande, då bör ni åka upp (jag kan lite geografi trots allt).

Den 24 april smäller det. Man kommer kunna köpa spel, konsoler och annat kul därborta, liksom delta i tävlingar i gamla klassiska spel, samt förstås få sig en hel del nostalgi och TV-spelhistoria utan extra kostnad. Bara att göra plats i almanackan och vässa tummarna. Samt plånboken. Det finns nog en del att lägga stålarna på, är jag rädd för. Klicka på bilden för att komma till mässans hemsida.