Vinterkräksjukan har intagit den plats jag kallar mitt hem så jag gör mitt bästa för att hänga med i debatten om det pågående årets alla toppar och dalar. Vinterkräksjukan är dock ingen vintertrend, det är en sjukdom. Här nedan följer istället för sjukvårdsupplysning information om årets stora trender. 
Årets trend: Hardcore
Jag tänkte illustrera hardcorespelåret tjugohundratio genom en enkel lista, så tror jag resten säger sig själv.
Antalet dödsfall och liknande:
Bit.Trip Runner (bana 1-11): 83
Super Meat Boy (sammanlagt efter två världar): 812
Sin & Punishment: Successor of the Skies (Hard; sista banan): 200
Bayonetta (Hard, prologen): oavklarad, i gemene mun kallad halvt omöjlig
Bayonetta (igen, på Normal): omspelning av tidigare banor nödvändig för att avancera
VVVVVV (endast demo): 60
Crimzon Clover (demo, första banan): 30
Picross 3D (Normal): huvudvärk
Norrland (på det konstnärliga planet): självmordstankar
Med reservation för eventuella överdrivna över- samt underdrifter. Enligt somliga bör säkert även Bit.Trip Fate vara med på listan, men personligen tyckte jag det mycket enklare än Runner. Bit.Trip Void släpptes också i år, och imorgon, den tredje, släpps Donkey Kong Country Returns, båda dessa betraktade som enormt svåra. Utmaningen är slutligen tillbaka på riktigt igen. Vissa hurrar. Andra gråter. Somliga gör både och.
En nästan lika utmärkande trend under året har varit denna viftningsexplosion:
Nintendo startade det hela, och nu vill alla vara med. Kinect försöker få oss att använda hela kroppen i spelen och Playstation Move sägs vara överlägsen Nintendos Wii Motion Plus. Det spelar dock ingen roll då majoriteten av spelen som använder sig av detta är tråkiga sport-, party- och träningsspel. Om detta med att röra sig är innovativt så har det i sin tur fött allt annat än innovation. Faktum kvarstår dock, rörelsekontrollerna är här för att stanna och tvåtusentio var året då det kom igång riktigt ordentligt.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ”Årets trend”: Aftonstjaerna, BitGarden, EmmyZ, Gamingmama, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Bloggonoid 
Det värmer mitt spelhjärta att se att hardcore spelandet är tillbaka, vi ska inte glöma Mega Man 9 förra året eller MM10 i år heller som riktigt bra exempel. Även om MM10 var lite ”fega” och inkluderade ett easy mode.
Hardcore är trevligt. 🙂 Påminner mig om min barndom. Risken är ändå att jag tröttnar när jag dött för 213:e gången, så det beror lite på hur ofta det finns savepoints för min smak. (jag kanske inte är så hardcore när allt kommer omkring. 😉 )
Vad gäller rörelsekontroller tror jag också att de är här för att stanna. Men det kommer att ta ett tag innan de är avancerade nog för att kunna användas till något vettigt.
Bara 83 dödsfall på BitTrip. Runner? Antingen var jag kass, eller så var du väldigt duktig. Bra jobbat!
På en bana. Ungefär. Kan varit flera. Sista världen vill jag inte ens nämna.
Jag tittar på denna trend med skräckblandad förtjusning. Så länge vi som inte har tålamod med svåra spel också får intressanta titlar är det bra :3 Men jag vill ju väldigt gärna spela spel som Bit.Trip och Super Meat Boy… utan att behöva slita mitt hår och ge upp 😦
Håller med Oskar, de svåra spelen tar en tillbaka till barndomsåren, men det gäller att vänja om sig efter de sista årens lätta spel! 🙂
Bit.Trip och Super Meat Boy gör ändå hardcore-spelandet lite enklare med sådant flyt mellan alla dödsfallen. Upplevelsen hejdas aldrig. Annat är det med spel som är brutalt svåra och man tvingas spela om hela banor på många långa minuter. Då kan det bli irriterande. Det får gärna vara svårt, men det får inte göra helheten lidande. Det gör det heller inte i någon av ovan nämnda.
Hardcore i mitt hjärta, blir bara lycklig av att sådana spel kommer tillbaka. Du har definitivt en poäng i att 2010 har visat att de är på väg tillbaka. Älskar välgjorda plattformsspel så som just t.ex. Super Meat Boy och VVVVVV som man dör och dör och dör i, om och om igen, för att till slut sitta där med ett smil på läpparna när man lyckas med det man försökt göra hela tiden. Allt för många spel är för enkla nu för tiden, och i vissa sorters spel gör det mig ingenting. Kul dock att det finns fler än Capcom med sina Mega Man-spel som håller det vid liv. Vi behöver det nu också.
Intressant! Det föll mig inte in att oförlåtande spel var en trend under 2010, men nu när du säger det… 🙂
Hardcore får bara mig att tänka på Diablo2: Hardcore mode, när min gubbe dog efter 100 timmars spelande eller liknande.
Nej då, det är trevligt med hardcore, även om jag själv inte uppskattar det till fullo. Jag bli bara frustrerad. Det kanske i sin tur beror på att jag är kass, vem vet 🙂
Men en trend har vi verkligen sett!
Det är sådana här spel som jag håller mig borta från. Jag kan inte ens klara av Mega Man 2 längre även om jag klarade det lätt som 12-åring när det väl begav sig 😉 Men kul att det finns något för de som vill ha lite mer att bita i!
Oj, jag är nästan tvärtom. Som ung klarade jag inte ens Kirby 64, men nu senast jag spelade det var ju spelet busenkelt. Samma sak med Yoshi’s Story. Jag minns ofta spelen som svårare än de var, fast sen spelade jag aldrig Mega Man som ung förstås, det svåraste jag gav mig på var antagligen – och nu minns jag nog helt snurrigt – Shadow’s of the Empire till N64.
Fin lista på spel som jag fungerat på att skaffa, men inte fått tummen ur. Fast det är ingen ny trend förstås…
Du ska inte skryta om vinterkräksjukan förresten, NuYu, jag har haft Östersunds-parasiten, och det är hardcore!
Snack! Jag har haft skrivkramp också, det krossar allt på alla hemska skalor. 😉