Årets nedladdningsbara: Bit.Trip Runner
Bit.Trip Runner är en musikalisk plattformsfest, ett HYPER, MEGA, SUPER, ULTRA, EXTRA, BONUS,
ett brett leende och en rynkad panna, det är tusen flytande fortgående omstarter, ett argt skrik och ett glädjetjut,
en rusning genom världen som landar i ett förlorat paradis och fortsätter i FATE,
en färgsprakande regnbågsresa till chiptoner, musik som växer med färdigheter, rytm och tempo och den ständiga jakten på PERFECT!!
det är att vara flytet, att finna mönstret, att återupptäcka och skapa, det är att springa
det är årets nedladdningsbara spel,
följt av Super Meat Boy:
brutal plattformsoxfilé av den blodigaste sorten, med fler referenser till retrohistorien än jag kan referera till och ett så pass omfattande innehåll att det nästan kunde knipa förstaplatsen enbart på grund av detta. Fast förstås, denna kvantitet består av nästan enbart kvalitet.
Däremot är det också ett spel jag bara under några helger hunnit spela och därmed inte lyckats ta mig igenom på samma sätt som med den vinnande löparen. Köttpojken väntar tålmodigt i värld tre men jag envisas med att plocka allt. CommanderVideo nickar förstående åt mig men undrar samtidigt varför inte Fate fick vara med. Tredjeplats, min gode vän, tredjeplats.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ”Årets nedladdningsbara”: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Bloggonoid 
Jag har testat de här nu, och jag kan se varför många finner dem roliga, men jag tror helt enkelt inte att jag är tillräckligt hardcore, eller om det kanske är mina reflexer som börjar bli rostiga. Trettionde gången jag kör in min stackars super meat boy i samma sågklinga så ger jag upp. Kalla mig casual. Jag kan ta det. 😉
Bittrip ligger på min, att spela lista helt klart! Roligt val!
Måste se till att testa Bit.Trip-spelen, alla talar så gott om dem ju. 🙂
Det är ju fan pinsamt att jag inte spelat detta spel än, måste verkligen ta tag i det 😀
Har spelat de andra Bit.Trip spelen och tycker verkligen de är underhållande så jag borde verkligen älska detta 😀
Verkligen dags att ta tag i de ej spelade spelen i år snart. Det här ligger väl någonstans i mitten i prioriteringshögen…
Oskar:
Haha, spelen är inte för alla. Du behöver lägga ned mycket mer än trettio liv på en bana ibland. Själv var jag ju uppe i över 800 dödsfall efter två världar. Det känns ju… bra. Tycker dock att om man kan klara exempelvis Osmos sista banor så är man bra mycket mer hardcore än den som klarar ut Runner. Och det spelet räknas som casual. Världens bästa casual-spel. Typ.
Lunandrez:
Alla? Överdriv inte nu. Vart är utmärkelserna? Finns det ens någon som nämnt årets och kanske den mest intressanta shmupen på flera år, Bit.Trip Fate? Ladda ned demot, nej hela spelet, båda spelen, de är värde både och och tre omspelningar. De tar sina respektiva genrer någon helt annanstans än jag trodde jag skulle åka. Och de gör det fruktansvärt bra.
DAVE:
Jag har faktiskt bara spelat de två senaste titlarna, men planerar att införskaffa allihop när pengar finns och andra spel inte ska prioriteras.
Ni andra:
Konsumera mera! Den som inte klarar av Runner (som i att spelet fungerar för dig) kan mycket väl tänkas klara av Fate, som nästan är lika bra. Eller så gör man som jag och älskar båda.
Mycket liv på här inne ser jag, det är kul. Ligger ordentligt efter i min bloggläsning nu, men så är det ju också rätt svårt att hitta internet här borta. Nu känner jag dessutom att jag borde kolla in dem andra bloggarna du länkar till där nere. Ser ut att vara ett trevligt community. Faktum är att av alla bloggar jag läser just nu (runt 20-30) är det bara typ 3 som är från Sverige, men det är väl något jag borde ändra på nu.
Bit.Trip Runner var verkligen något alldeles speciellt. Skulle nog ha gett det samma utmärkelse själv, även om Hydorah också kommer väldigt nära. Och Super Mario Bros X. Och Hero Core. Många saker kommer nära.
Sedan har jag ju knappt spelat spel på tre månader, så jag känner mig inte riktigt redo att skriva listor och grejer ännu. Men när jag kommer tillbaka ska jag banne mig ta itu med Meat Boy och Limbo och alla andra upplevelser jag missat.
Hydorah ja, jag spelade demot i vad som kändes som en evighet men jag kom ingenstans. Har fullversionen släppts tro?
Super Mario Bros X släpptes i år alltså, har inte hunnit spela det ännu. Hero Core är också något jag hört mycket gott om men inte ens laddat ned.
Jag insåg, bara för att vilja lyfta fram andra titlar än jag redan nämnt, att Fate borde vunnit. Det är som sagt inte lika bra, men samtidigt är det värd all den uppmärksamhet det aldrig kommer få, och eftersom det är någon av de mest unika shmupsen jag spelat känns det verkligt relevant för mig personligen. Så när du kommer hem råder jag dig att börja med det, ta sedan And Yet It Moves om du inte redan spelat det på PC (fast det sägs vara mycket bättre på WiiWare).
Och känn ingen press nu. 😉
Jag tänker bara säga Pac-Man CE DX. Wakka, wakka, wakka, wakka. Ett mer fulländat litet spel får man leta efter.
And yo, Ghost Train 4ever, fo sho:
Men alltså, jag kommer hem och testar det först imorgon. Så vi får se.
Du har skrivit om det så många gånger och varje gång har jag skrivit att jag ska skaffa det, men… Så den här gången tänker jag inte skriva att jag snart ska köpa det. Men, ja… Eh… Bit.Trip Runner ska jag snart köpa!
Och Fate! Sen är du förlåten.