Tag Archive: Gamereactor


När Halo: Reach är som bäst

Jag satt och småskrattade för mig själv medan jag bläddrade i den senaste utgåvan av Gamereactor. Inte för att jag – likt en vän till mig, letar (och finner) en del stavfel som tidsfördriv på tåget – utan eftersom jag läste om Halo: Reach och precis spelat igenom det själv. Jonas Mäki ger full pott och försöker förklara sig; det går någorlunda eftersom han som vanligt och i en önskan att införa någon form av liv i texten snärjer in i sig i högst personliga exempel som jag inte förstår och innan detta har han mest radat upp som han brukar; hade jag inte spelat det innan läsningen hade jag antagligen inte gjort det.

Om det nu inte vore för den trailer som till och med frälst sexan och mycket troligt halva Sveriges befolkning som har ett hjärta innanför bröstet. Narrativt fulländad för sitt format, med en tyngd i bildspråket inte ens spelets snyggast regisserade mellansekvenser kan mäta sig med och naturligt kompletterad av musik och dova bakgrundsexplosioner som sätter stämningen för hela denna början på slutet Reach ändå ska framstå som, är den en av de bästa trailerna jag sett på senare tid.

Men när jag inte vill vara allvarlig skrattar jag. I Gamereactor skrev de om hur spelets bästa parti var då fyrtio warthogs dånade emot Covenanterna medan fordon flyger i luften och allt möjligt häftigt händer. Problemet är bara att detta parti enbart är en videosekvens. Den är inte en del av spelupplevelsen. Den är en del av tittarupplevelsen som sker mellan spelupplevelserna. Det blir tydligt att Halo: Reach är som bäst då det inte är ett spel.

För den som tar mediet seriöst kan jag säga att det är i sin essens under en våldsam strid inuti en neondränkt bar högt upp i en skyskrapa. Här skiner dess taktiska djup, dess mångsidighet, dess djupgående balans. Men se trailern ändå, trots att varken den eller den lovsjungna tittapådelen säger något om detta.

Jag trycker hektiskt på den röda knappen tre gånger, avslutar med ett klick på den gula, upprepar det hela, vänder kombinationen åt andra hållet, mixar den och får fram något helt nytt. Åtminstone i min hjärna, i verkligheten hamrar jag knapparna skoningslöst och vet inte riktigt vad jag håller på med. Timing har aldrig varit min starka sida, jag lär mig inte särskilt fort och jag har ingen vidare syn eller uppfattningsförmåga. Därför är det tur att jag bär glasögon, likt spelets huvudperson.

En gigantisk drake klädd i guld flyger förbi, den slår slottsväggar sönder och samman, medan jag springer på väggar, hoppar runt, pekar finger åt tyngdlagen, ler sexigt och låter mig själv omringas av fem ängeliknande män i behov av lite pisk. Fem sekunder senare och skotten viner åt alla håll, gigantiska fötter dyker upp från ingenstans och ommöblerar kroppsbyggnaderna på mina trevliga motståndare.

I bakgrunden ryter draken. Jag hör den, men ser den inte. Blicken är fokuserad på annat: fler män i behov av en omgång. Jag gör slarvsylta av dem, fnittrar högt därefter.

Slutligen, efter minuter av slaktande som inte tycks sluta imponera, låter jag mina kläder förvandlas till en enorm varelse som tuggar den stora tjocka besten – på gårdsplanen där jag numera befinner mig – sönder och samman. Jag låter kläderna åka på igen. Läckert.

Bayonetta är som att åka en galen bergochdalbana, säger jag till min bror efter avslutad spelsession.

Med enorma backar, säger han.

Nej, svarar jag snabbt, men låter det slutliga svaret vänta på sig – är tvungen att tänka efter: det är mer som om de suttit rälsen på månen och sedan åker man bara rakt ned mot jorden.

Precis så fartfyllt är det. Det är som att vara del av en fullskalig explosion av överdriven design och sprudlande kreativitet varvat med så mycket våld, sexanspelningar och töntigt klockren dialog att bägaren ständigt är full. Men det är sedan detta som är hela grejen. Det är överdrivet, och man blir inte mätt på det. Man vill bara ha mer. För trots allt detta, så är det otroligt balanserat. Det är ibland svårt att hålla sig borta från ordet perfektion. Övergångarna spel-videosekvens är att dö för.

Men det här var bara ett demo. Gamereactor säger 9 av 10 till fullversionen. Level fullpott, två gånger. Famitsu hela fyra gånger. Själv säger jag en sak: Längtar.