Archive for februari, 2011


MOM vill träffa dig
åk genast hem till Information Superhighway

men jag antar att du behöver pengar

sök upp pengasvindlaren i Citadel
innan han hinner få ihop nog med stålar
för att köpa det där rymdskeppet
alternativt blir påkommen och dödas

så du kanske behöver hjälp på vägen
RD-008 och RC-011 ställer gärna upp

– och försök hinna med att assistera Josef
hans flickvän slavar fortfarande
för de där i Black Cap Brotherhood

du undrar förstås vilken som är snabbaste vägen till morsan
ett tips är att gå igenom K-project
inte det enklaste så lyssna därför noga på Cortana

P.S. Hon är kär i dig.

P.P.S. Först att stapla upp alla spelreferenser
får en Weighted Companion Cube
med fint rosa hjärta på.

P.P.P.S. Ingen tårta alltså.

#243

”Det händer saker när man står upp och läser en diktsamling rakt av högt för sig själv”

sagt av Nenne Grkovic, lärare och författare, men orden inte helt ordagrant återberättade eftersom han sa det till våra ansikten, i och för sig både en och två gånger men hur exakt är egentligen gemene människas minne.

Självklart följde jag hans råd för att se om det var något för mig, och visst händer det något. Jag är däremot försiktigt emot att dra igång en hype som sedan får er att slå ihop diktverket och undra vad fan det var jag menade. Jag råder er emellertid att följa hans råd likt jag själv. Se det som ett experiment. Se om det händer något när ni inte ger er tid att tänka efter.

Andra diktverket jag tog mig igenom på detta sätt, Hyperparasiterna av Mats Söderlund – där det dessutom var ett väldigt fördelaktig tillvägagångssätt – gav mig stundtals en känsla av att läsa vetenskapliga artiklar i diktform, vilket skapade tankar som omformades till inspiration min hjärna spann vidare på och självfallet landade jag i tevespelens värld. Varför inte testa skriva konkret poesi om att uppleva spel, som ett alternativ till recensioner och artikelkrönikor eller vad det nu är jag annars håller på med?

Jag har skrivit dikter om spel förut, men den här gången ska jag försöka mig på något nytt. Eller åtminstone utveckla det jag redan gjort. Försöka experimentera.

Konkret är ett utmanande ord, särskilt då vi talar om upplevelser, men det skadar inte att testa. Det som möjligtvis kommer hända är att ingen kommer läsa den troligtvis smala poesin om redan nischade titlar. Främst kommer detta därför handla om att manipulera er läsare.

Du är utanför kartan

Mindre än en vecka kvar nu.

Vad händer om mindre än en vecka, undrar ni och jag svarar något alldeles extra ordinärt, som en riktig poet med allvarsam min i ansiktet. Då ska jag och den skrivarsekt som i vanligt tungmål kallas klass men antagit namnet GPS (Grupp På Scen) framföra poesi eller vad det nu kan kallas på Ställverket, Täljstenen i Sala. Du är utanför kartan, heter den. Lördag är dagen, 15.00 är tiden. Det kommer handla om sådant som kan kopplas till GPS:er – teknologi, riktlinjer, troligtvis ilska och möjligtvis lite humor.

Eftersom det har med mitt författande att göra dyker det kanske upp uppdateringar om hur det går att träna inför föreställningen på min andra blogg. Men det kommer bli fullt upp så inga löften. Förhoppningsvis hinner jag dock med att skriva ett eller två inlägg om något obskyrt spel jag testat på. Har ni vägarna förbi så kom och kolla på mig och mina vänner när vi försöker förändra världen. Entrén är (val)fri. Det finns förstås en evenemang-sida på facebook också.

Kort sagt:

Phantasmagoria of Flower View – PoFV – Plottriga omgångar Förtjusande Vansinne

 

– så snabbt det kan gå att beskriva sitt gillande.

Efter mötet med Touhou

Det sjätte spelet i serien och enligt Benjamin också en bra utgångspunkt för den oinvigde handlar om dimma och att utvecklaren ZUN på musikmenyn har vissa blygsamma problem med att genrebenämna sina stycken samt mer än en gång påstår de vara annat än shmup-musik. Men mest av allt handlar det om välgjorda kulmönster och omisskännlig balans mellan det maniskt påfrestande och den utstuderade slalomdansen.

Visuellt sett är det precis så intetsägande som det har tillåtelse att vara utan att kännas platt medan ljudbilden – lyssna inte på ZUN – är en ursäkt i sig att omedelbart spela om från början när continueskärmen dyker med sin ja- eller nejfråga.

Det är inte smart på det sätt Caves spel är med sina combosystem men på ett plan som är lättare att ta till sig, det är inte heller spretigt mångfacetterat utan fokuserat och utan några felsteg åt ena eller andra hållet. En fin kärlekshistoria har tagit sin början.