”Det händer saker när man står upp och läser en diktsamling rakt av högt för sig själv”

sagt av Nenne Grkovic, lärare och författare, men orden inte helt ordagrant återberättade eftersom han sa det till våra ansikten, i och för sig både en och två gånger men hur exakt är egentligen gemene människas minne.

Självklart följde jag hans råd för att se om det var något för mig, och visst händer det något. Jag är däremot försiktigt emot att dra igång en hype som sedan får er att slå ihop diktverket och undra vad fan det var jag menade. Jag råder er emellertid att följa hans råd likt jag själv. Se det som ett experiment. Se om det händer något när ni inte ger er tid att tänka efter.

Andra diktverket jag tog mig igenom på detta sätt, Hyperparasiterna av Mats Söderlund – där det dessutom var ett väldigt fördelaktig tillvägagångssätt – gav mig stundtals en känsla av att läsa vetenskapliga artiklar i diktform, vilket skapade tankar som omformades till inspiration min hjärna spann vidare på och självfallet landade jag i tevespelens värld. Varför inte testa skriva konkret poesi om att uppleva spel, som ett alternativ till recensioner och artikelkrönikor eller vad det nu är jag annars håller på med?

Jag har skrivit dikter om spel förut, men den här gången ska jag försöka mig på något nytt. Eller åtminstone utveckla det jag redan gjort. Försöka experimentera.

Konkret är ett utmanande ord, särskilt då vi talar om upplevelser, men det skadar inte att testa. Det som möjligtvis kommer hända är att ingen kommer läsa den troligtvis smala poesin om redan nischade titlar. Främst kommer detta därför handla om att manipulera er läsare.