Jag lider av en något annorlunda åkomma som i folkmun kallas för skjut dem upp. Det handlar helt enkelt om att jag älskar att skjuta saker, särskilt upp, men även ned. Och åt sidan. Skjutande är en naturlig del av mitt liv; jag är en mästare på att skjuta upp saker för att i sista sekunden ge mig på dem som en kula i medvind. Dessutom har jag en tendens att skjuta upp ofantliga mängder smällare under varenda högtid som tillåter spektakel av den sorten. Men framförallt gillar jag att spotta ut skämt och ironiska påhitt som skjutna ur en pistol i den människas ansikte som står mig nära, tillräckligt nära för att jag ska våga något sådant. Annars är bloggen ett rätt bra ställe att avfyra sina lurendrejerier på, nu när verkligheten är så uppskjuten i arslet som den trots allt är.

Skjut dem upp. Och ned. Åt sidan. Jag föredrar faktiskt upp. Och uppåt är riktningen man ofta skjuter i då man kommer till shoot ’em up-undergenren Bullet hell. Rakt in i helvetet uppåt. Själv har jag inte testat något kul – helvete! – spel ännu (som den smidigt nog kallas på svenska, från och med nu faktiskt) men efter att ha skannat denna enorma Sega Saturn-artikel om shmup som vilken Samus som helst har jag en och annan på önskelistan. Problemet är bara att genren nästan uteslutande begränsats till Japan. Jag lyckades dock av en slump (om man nu tror på sådant) hitta ett DS-spel under namnet Ketsui Death Label – importerat från Japan, men än sen? Kolla bara in trailern till detta jävla kul – helvete! – och njut. Jag ser fan inte ens vad som händer ibland. Underbart.

Frågan varför jag varit borta besvaras i mitt senaste inlägg på författarbloggen, så jag tänker inte ens yttra mig om saken här. Det känns alldeles för privat. Alldeles för privat. Alldeles…

Funderade du över vad som hände med Döden så har han inte gått i pension ännu, och det lär ju ta ett tag till dess. Ett antal schackpartier antagligen. Och jag som så sällan spelar schack – vilken röta. Då slipper man alltså oroa sig för att bli slagen och förlora livet på köpet, och kan istället fokusera oron på den egna förfallande kroppen. I och för sig, vem har sagt att Döden inte spelar kulhelvete-spel? Det lär passa honom väldigt bra om inte annat. Sen kan man fundera över vad det här hade med saken att göra, men då den frågan inte kommer besvaras så man kan lika gärna låta bli.

(Säg nu inte att ni sitter där som fån med förlorad koncentration och allt till följd av min titel. Det står Kulhelvete, och inte något annat. Jösses, hur snuskiga är ni egentligen?)

Annonser