I dessa dagar talas det ständigt om grafik och yta, oavsett om det är spel, film eller människor som är ämnet. Vi är alla dess produkter. Och vi går med på det; säger inte ifrån. Min avsky för delar av denna syn på världen är större än vad som får plats i detta inlägg, därför tänker jag avgränsa mig till spelen och låta människorna gå fria. För denna gång.

Somliga kan inte spela gamla spel. De kan däremot hylla dessa som de själva spelat en gång, och då för minnena de givit dem, men de tycks inte kunna spela andra spel som är av samma årgång. Ibland inte ens spelen de prisar. Det handlar hela tiden om att vara först och hålla på med det som är inne, och så fort något gått steget längre är det andra onödigt. Ändå fortsätter man prisa, men nu ur ett annat perspektiv. Motsägelsefullt, javisst, sådana är vi människor. Somliga kan inte spela spel som inte är nya och fräscha och snygga. De kallar gamla spel de många gånger inte vet något om för föråldrade, och ofta har de rätt. Men lika ofta har de även fel.

Kid Icarus — ett spel jag för cirka 2 år sedan köpte och spelade för första gången — och blev förälskad direkt. Det hamnade snabbt på min lista över världens bästa spel någonsin, och detta utan någon uns av nostalgi.Ett spels viktigaste pelare är spelbarheten. Hur roligt det är, och hur välgjort — inte på en teknisk nivå, utan mer designmässigt utifrån samspelet mellan spelare och spel. Är grafiken funktionell behövs inget mer. Det är inte där spelbarheten sitter.

Därför spelar jag gamla spel. Jag skulle dock aldrig hävda att det var bättre förr. Det var lika förjävligt då, om du frågar mig. Men spelets kvalité sitter inte i ytan, utan i så mycket mer. Även de enklaste av spel kan vara av värde, liksom det mest komplicerade kan vara utan. Eller mer rakt på sak: dåligt. Kolla bara på Windows Vista, det perfekta exemplet på att saker som är mer komplicerade inte nödvändigtvis behöver vara bättre.

Windows Vista — nytt och fräsht men ändå skit?När man kommer till spel och film och annan konst och kultur har det alltid funnits sådant som varit intressant och mer eller mindre tidlöst. Det producerades en jävla massa skit förr, men det skapades även en hel del bra, liksom nu.

Nästa gång du spelar, skit då fullständigt i att döma spelet för hur det ser ut, och se dess insida. Försök sedan göra detsamma med dina medmänniskor. Åldern spelar ingen roll, för en sak som är bra nu, är också just det — bra nu. Och det är det enda som räknas.

Imorgon ska jag analysera hur jag själv ser på en viss leksaks-, film- och spelserie, som inte alla i min ålder tycker om. Dessutom ska jag försöka få med lite smygreklam för en ny film som dyker upp den 23 september.

Annonser