I min recension av District 9 talade jag om hur människor håller fast vid det de gillar; hur de kämpar så hårt för att stanna kvar i en bubbla av igenkännande medan världen utanför passerar och dör. Ofta vågar vi inte ens testa något nytt, och det är inte för intet ordspråken ”det var bättre förr” samt ”borta bra men hemma bäst” existerar. Vi tror helt enkelt ofta att så är fallet, samtidigt som vi tror och vill att någonting som funnits länge, är bra och nödvändigt. Paradoxalt nog blickar vi även ständigt framåt, vilket skapar en konflikt med det förflutna, som vi sedan försöker lösa.

They say…
They say… the world… is coming to an end
I say…
FUCK THEM!
FUCK THEM!
FUCK THEM!

Orden må vara hårda, men de bakomliggande tankarna är både genomtänkta och välriktade. Bara för att folk säger någonting betyder det inte att det är sant. Bara för att en sak har funnits länge, betyder det inte att den är bra eller nödvändig. Det kan lika gärna betyda tvärtom. Detta gäller för allt.

Och med de orden drar jag igång en liten serie här på bloggonoid, kallad ”Tema: Tillbakablickar och framtidssyn”. Det kommer som namnet antyder inte enbart beröra dåtiden, utan även vår syn på framtiden, men också hur det påverkar vår vardag. Gemensamt för alla inlägg är dock att de tar upp hur vi på olika sätt skyddar det som hänt förr, via igenkännande, trångsynthet men även genom att blicka framåt. Säkerligen blir det dessutom motsägelsefullt, men egentligen inte konstigt. Inläggen är planerade att bli några stycken och dyker upp här en gång om dagen, utan någon som helst förvarning. Nedan följer de första tankarna.

Super PLAY

Jag hade inte tänkt göra det då så många redan sagt det mesta om saken och jag egentligen inte hade mycket att tillägga eller säga, men så visade det sig plötsligt att det fanns något att ta upp. Jag talar givetvis, så här i dessa spelkretsar, om Super PLAYs trista nedläggning. Jag läste inte tidningen alltför ofta och ärligt talat var den aldrig någon större favorit. Designen och upplägget föll mig inte i smaken, men de hade utan tvekan några riktigt bra skribenter till sitt förfogande (vilket enkelt kan visas upp genom att läsa den välskrivna och intressanta spelbloggen Blog ’em up där några av dess skribenter håller till).

Men trots att jag inte läste tidningen är det tråkigt att den tvingas lägga ned, mest på grund av att de anställda blir utan jobb men också för att speltidningsmarknaden förlorar lite av sin mångfald och konkurrensen på sina håll försvinner. De som gynnas av detta och hurrade då beslutet nådde ut är förstås rena egoister medan de som klagar på alla andra tidningarna och hatar tillbaka är lättstötta barnungar. Att en tidning eller företag tvingas lägga ned är alltid tråkigt såvida inte detta företag skapar massförstörelsevapen eller giftiga livsmedel som säljs till folk i U-länder. Super PLAY gjorde varken det ena eller andra utan berikade marknaden och vårt sätt att se på spelklimatet. En sak måste dock nämnas, och det är det jag sade i början: bara för att en sak har funnits länge, betyder det inte att den är bra eller nödvändig.

Jag har redan nämnt vad jag anser var tråkigt med tidningens nedläggning. Det finns dock folk som säger att det var tråkigt för att det var Sveriges äldsta tidning. Jag har inte full koll, men Super PLAY lär vara sprungen ur landets äldsta speltidning som skrev om alla konsolerna och inte enbart en specifik, nämligen Super Power. Att den var äldst gör den dock inte nödvändig, det är kvalitén som gör det. För det som gjorde tidningen bra var inte att den var gammal, och det tror jag att ni som läser och läste den vet mycket väl. Vore alla gamla saker bra och nödvändiga i all evighet skulle vi aldrig komma någonstans, vilket förstås är att gå emot naturen och universums gång, liksom människans, trots att hon ofta inte vill det.

Super PLAY var nödvändig för att den tillförde något, inte på grund av att den var äldre än Level och Gamereactor. Detta och medarbetarnas förlorade jobb är anledningarna till att jag tycker deras nedläggning är tråkig. Att göra något existensberättigat enbart till följd av ålder är trångsynt och dumt. Det är att vägra utveckla. Med detta sagt vill jag därför fortsätta på ett lite annat spår. Det inlägget kommer beröra traditioner och dyker upp imorgon.

Annonser