Häromdagen damp det ned ett paket av den större storleken i min brevlåda, innehållandes det där jag nämnde, och då enbart nämnde, i ett tidigare inlägg. Tre Saturnspel, där åtminstone två var en den häftigare och lite mer svåråtkomliga sorten.

Ni kan säkert gissa på vilket av dem som var det lite billigare, och säkerligen sämre spelet. Men för ynka femton kronor ska man inte klaga, och dessutom har jag ännu inte testat.

Se där, en fot!

Gissat färdigt ännu? Fodralet skriker mig i ansiktet varje gång jag ser på det, med endast ett ord: HÅÅÅÅRT!! Nästan så att man får kalla kårarna, designen är horribel och… ja, hård. Stenhård. Vilket också är dess charm. Man kan inte göra annat än känna ett uns med kärlek. Men enbart ett uns.

Ett av spelen kommer jag snart att recensera är det tänkt, om jag nu klarar det någon gång.

För övrigt är det nu så varmt där jag sitter, att min hud börja kännas som smältande vax. Med detta sätter jag punkt, innan alltför intima detaljer avslöjas.

Annonser