Archive for 20 juni 2009


I ett vardagsrum där inga lampor lyser, utan teveskärmen står för ljuset, sitter tre ungdomar i varsin stol eller fåtölj, och bakom de står på bordet skålar med snacks och cola-flaskor i flertal. Vad som knyter de samman är inte snacksen eller drickan, ej heller datorerna som står och puttrar vid sidan om. I detta ögonblick är det enbart tanken om att jag inte vill vara utan kontroll nästa gång, ty de har bara två till sitt förfogande. En annan sak som knyter de samman är vrålen, leendena och fascinationen i ögonen, som uppkommer med jämna mellanrum. Den ena, som skrev denna text, ser glad ut bara han får trycka styrkorset uppåt mer än två gånger. Det är nämligen då Sackboy står och tokflinar, med munnen bredare än vad som helst. Nästan.

Information om Little Big PlanetVad Little Big Planet representerar är sannerligen den rena skaparglädjen; ni kan klä och designa er lilla tygdocka, bygga egna banor och sätta färg på hela er tillvaro. Detta i närmast oändliga möjligheter (nåja, ni vet hur det är) så fort ni kommit tillräckligt långt eller lyckats med någon extra svår utmaning. Som sagt, ni vet hur det är. Fast inte betyder detta att det är något dåligt, snarare tvärtom i detta fall, men under en helkväll framför diverse konsoler och datorer, hinner man inte ta del av alltför mycket av ovan nämnda skapande. Istället slungas man i flera timmar genom allt det som spelets så kallade berättelse har att ge; det spelets utvecklare skapat. Och efter hundra och åter hundra spelomgångar, varav ett femtiotal spenderats på endast en bana, där man ska försöka hålla sig kvar så länge som möjligt på en tjur, har man för länge sedan insett spelets briljans.

Hela upplägget; banorna med sin underbara design, att så mycket kan flyttas runt lite hur som helst, det otroligt genomarbetade flerspelarläget – som egentligen är detsamma som enspelarläget; allt kan och bör nästan spelas med en kompis bredvid, eller på valfri plats på planeten, via PlayStation Network. Sedan den charmiga och fruktansvärt detaljerade grafiken, alla små ljud fienderna och karaktärerna släpper ur sig, doppat i den härliga och fastklistrande musiken, som sätter sig i hjärnan och gungar med kroppen.

Det är enkelt, men bär på ett stort djup, och massor att göra. Svårighetsgraden är inte lika lätt som man kanske kan tro, och ibland blir det lite för svårt, vilket förstås kan bero på kontrollen. Den är bra, sitter teoretiskt på en gång, men tar ett tag att vänja sig vid. Jag vet inte om jag bör kalla den oförlåtande eller oprecis, för kanske är den både och, men efter ett antal timmar sitter den hur som helst där den ska. Åtminstone någorlunda.

Dessa smärre problem, liksom bristen på checkpoints under banorna, petar ned den stora lilla planeten från att nå högsta toppen. Detta dock efter att jag enbart spenderat runt fem timmar med spelet, och vet med mig att jag skulle kunna spendera minst tre gånger så mycket.

Det finns helt enkelt så mycket att göra, dränkt i sådana mängder charm och skaparglädje, att man inte kan låta bli att le. Emellanåt visar ilskan sitt ansikte, men allt som oftast består känslorna av ren förtjusning och fascination. Skulle trots allt vreden ta överhanden, är ett enkelt banbyte mer än nog för att måla ansiktet i granna färger återigen, annars finns ju styrkorset där. Låt Sackboy smila, bredare än något annat. Nästan.

Betyg, Little Big Planet

Nu har han säkert gått och dött, tänker ni. På någon blogg någonstans på den stora vida webben stod det något i stil med: vad gör jag, inte bloggar jag i alla fall. Kanske har ni besökt bloggen jag talar om men inte vet namnet på, för den är trots allt en spelblogg. Om jag inte minns fel.

Men nej, jag har inte gått och dött, eller lagt ned bloggen. Bara hamnat i ett litet koma av pedantiskt skrivande, först till följd av ett projekt jag påbörjat, sedan nummer två, den stora tidskrävaren, som stavas roman. Vissa vet, andra gör det inte, men jag har skrivit en roman, som nu om några dagar – om allt går som det ska – skall ges ut, på vulkan. Varför inte vanligt bokförlag kanske ni då frågar mig, och svaret blir att jag försökt, men det är alldeles för svårt att få något publicerat som debutant i dessa dagar. Men vulkan duger gott och väl, och där kommer den snart finnas att köpa.

Men. Detta är en spelblogg. Det skulle bli fullkomligt snurrigt om jag slängde in utdrag från min/mina böcker här också, och att sedan snacka om dessa och mitt författarskap mellan varven känns inte riktigt passande. Därför kommer jag inom en snar framtid, innan boken släpps förstås, att starta en ny blogg, helt inriktad på mitt författarskap. Ni hittar länk till den från denna, men inte förrän den är klar. Så håll ögonen öppna, det kommer synas tydligt, är det tänkt.

Nu när jag är i princip helt klar med boken, endast omslag – som jag redan vet hur det ska se ut – återstår att skapa, och sedan mindre finjusteringar gällande tomsidor och all behändig information de önskar trycka in på de första sidorna, så är det dags för lite spelsnack. Det behövs nog, för jag har inte hängt med alls. Inte på tio dagar.

Men så igår och idag – samma dag för mig ty jag har ännu inte gått och lagt mig – började jag knarka Little Big Planet med några polare med förfogande över en Playstation 3, som minsann genast bör läggas i en fin låda med snören på och skickas över till mig. Sackboy är nämligen en ytterst trevlig bekantskap, så förhoppningsvis får jag se mer av honom. Helst av allt genom en maskin i egen ägo, så att jag inte behöver lämna honom. Men innan jag får tag i en sådan lyxburk till stumt muskelberg, slänger jag in lite annat. Annars kommer ni få vänta väldigt, väldigt länge till nästa inlägg. Och en sådan gåva kommer jag inte skänka er.