April, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill. Idag tänkte jag förstöra hela stämningen genom att förbereda er alla inför vad som komma skall: hela jävla internet tänker lura er. Det kan därför vara bra att vara beredd så att man inte blir besviken då den där häftiga Zelda-trailern bara var på låtsas, Wii trots allt inte kommer kunna visa HD-grafik och det inte kommer något spel om Kina där man får med Maos lilla röda. Se därför denna kortfilm med mig och RJ, men kom ihåg att den gjordes för ett tag sedan, så jag ser inte lika stilig ut längre. April, april.
Kategori: Allmänt
Bilspel är verkligen ingenting för mig. Bortsett från Mario Kart – liksom alla dessa racingspel med svävare, rymdskepp och allt vad det är – är det en genre jag sällan spelar. Inte för att spelen är dåliga, utan för att jag är så otroligt dålig på dem. Dessutom klarar jag inte av realistisk racing. Jag vill trycka pedalen (eller knappen, spaken eller något annat) i botten, tuta och köra.
Lyckligtvis är inte alla som jag. Det finns en stor risk att du som läser det här inte är som jag, eller ens tycker lika på något plan. Kanske är du en sådan som gillar realistiska bilspel. I så fall tycker jag du skall bege dig över till Carrot Games, där Peter dragit igång en tävling där du kan vinna Forza Motorsport 3 till Xbox 360. Och nu när jag bestämt mig för att inte delta är det lite större chans att just du vinner. Så vad väntar du på?
Så kan det gå när man ändrar sig. Förhoppningsvis blir det lättare att hitta, smidigare att läsa och trevligare för ögonen. Länkar och lite annat mysigt hittar ni numera längst ned på sidan. Dessutom tog jag mig friheten att ändra en del andra saker också. Förhoppningsvis trivs ni lika bra som jag.
Jag uppväcker härmed bloggonoid åter, slår från underläge och krossar förväntningarna på intet med min näve av ord, faller sedan mot marken, landar med ansiktet i leran; framför mig reser sig en enkel, gul och mot döden väntande maskros, som övergår i vitt och sprider sina spår med vinden innan den slutligen sjunker livlös ned till marken. Själv kommer jag inte långt i leran, men försöker förgäves få mina ord att nå Babylon, som sträcker sig mot himlen framför mig. Det jag istället ser, är hur den vänder mig ryggen.
Många lär människorna inte vara som saknat bloggen, men jag förväntar mig heller inget på den punkten. Inte längre. Det är som det alltid varit, men jag fortsätter, trots att få alls ser.
Härnäst dyker en The Darkness-recension upp från skuggorna, följt av något som ännu ej tagit form. Fortsättningsvis blir det inga nyhetsinlägg, utan endast åsikter, åsikter och mer åsikter. Tills jag tröttnat eller Babylon inte orkar mer och kapar linan. Det blir förhoppningsvis en mindre bergochdalbana dit.
Världen slutar med dig. Och börjar med Ark. Det som finns däremellan är endast ett evigt nu av händelser i tid och rum, för alltid sammanflätade likt sången från en lergök.
Denna blogg började som ett experiment. Den kommer inte sluta som det. Jag ville veta om jag klarade av det här med krönikor, recensioner och dylikt, allt i detta fall centrerat runt spel och sedermera också film. Just nu är det dock inte vad jag vill hålla på med, jag kan heller inte föreställa mig jobbandes som krönikör eller recensent längre. Skrivandet är för mig en alldeles för utdragen och krävande process för att jag skulle kunna hinna med den formen av jobb. Dessutom har jag inte lust att spela annat än då jag känner för det.
Jag känner inte för det.
Det blir inte mycket spelande längre, och det blir således inte mycket skrivande om spel heller. Jag vet att det kommer återvända, men just nu finns det varken tid, lust eller ork att göra det. Spelandet har för mig – som jag ser det nu – alltid handlat om en hobby jag lagt ned en hel del tid på men inte tänkt jobba med eller fördjupa mig i annat än i vissa fall. Jag kan en hel del om spel, men långt ifrån så mycket som andra kan. Och jag tänker inte fördjupa mig bara för kunskapens skull. Det handlar bara om att jag tycker det är kul. Jag spelar i och för sig inte mycket, men det handlar om så mycket mer. Musiken, samlarprylarna, hyllan som är överfylld, affischerna och de fantastiska fantasierna, upplevelserna och analyserna. Men jag strävar inte längre efter att jobba med det som skribent eller liknande.
Jag vill berätta en historia. Jag vill sprida ett budskap. Jag vill göra det jag gillar, i min egen takt och utan att någon trycker på. Oavsett om trycket kommer från mig själv eller någon annan. Därför tar jag nu officiellt en paus från denna blogg. Det har varit dött här så länge, och eftersom jag inte har något att säga för tillfället – eller för den delen önskar säga något – så blir det såhär. Ni som följt bloggen: jag vill tackar er för den här tiden och vet med er att jag kommer fortsätta, i detta nu bara osäkert när det sker. Jag kommer fortsätta att lägga upp inlägg med ojämna mellanrum på min författarblogg dock, eftersom anledningen till denna paus är mitt nya verk.
En bok tar upp en väldigt stor del av ens tid. Det är tid jag själv väljer att lägga på den, och jag ångrar inte en enda av de bortslösade sekunderna, men trots att jag kanske inte skriver något alls vissa dagar tar den upp hela min uppmärksamhet. Det är en krävande process och dessvärre lider jag av att inte ha mycket till disciplin vilket gör det hela snäppet värre. Jag kan inte förstå hur andra lyckas driva hela internetsajter eller jobba hela dagarna när jag själv knappt lyckas skriva klart en bok, men det är i alla fall så det är.
Jag tänker dock sätta ned foten ordentligt på en sak här. Korta nyhetsinlägg. Nyheter tycker jag att ni kan läsa på andra, bättre uppdaterade sidor, och därför kommer jag – med reservation för undantag – inte skriva några inlägg om nyheter på spelfronten i framtiden. Det överlåter jag åt proffsen. Dessutom klarar jag personligen inte av att slänga ihop något under en kort stund och vara stolt över det. Korta inlägg är något jag gärna läser men inte vill skriva själv.
Slutligen, och innan jag drar ut på detta inlägg alltför mycket, vill jag bara påpeka och be om ursäkt för att jag helt missat att följa folks bloggar runtom på webben. 
Jag har helt enkelt inte haft tid med det heller.
Som första internetsida avslutar jag detta inlägg med att avslöja titeln till min nya bok, som antagligen inte kommer byta namn. Jag brukar sällan ändra mig på sådana punkter. Världen slutar med dig. Och börjar med Ark. Det som finns däremellan är endast ett evigt nu av händelser i tid och rum, för alltid sammanflätade likt sången från en lergök.
Bokens namn är Novell.
