Men när jag står framför spegeln på morgonen är det första jag tänker inte: manligt, utan: vad sakta det växer. Vissa får kämpa, eller kanske snarare, hålla ut.
Grattis till kommentar nr. 1000 förresten! Här får du en kaka!
Haha, jag rakade nyligen av det efter att ha skiftat mellan lite olika fjuniga varianter.
Och bloggandet vet jag tyvärr inget om. På grund av alldeles för höga förväntningar på mig själv mådde jag inte bra av att fortsätta. Det fanns andra saker som också spelade in men jag klarade inte av det längre. Det blev för mycket helt enkelt.
Om jag fortsätter skriva kommer det bli i en ny kostym, en jag trivs i. Den gamla passar inte längre.
MEN, det glädjer mig förstås att du längtar efter nya inlägg. Hoppas bara inte på något. Om det kommer så kommer det.
Bloggonoid var vad som hände när Kristoffer Zetterberg fick för sig att skriva om konsten i allmänhet och spelen i synnerhet, kritisera och göra knasiga listor, istället för att ägna sig åt skönlitterärt skrivande med fokus på poesi och noveller. Sådant kan ni istället läsa på en viss författarblogg.
Jag sitter här och har svårt att formulera mig men det som är klart är att i fredags var året förbi och ett år på en skrivarlinje vad innebär det? innebär nog skrivuppgifter som får en att skriva hatiska haikus innebär att se text på nytt att omformulera hitta nya vägar in i språket lära [...]
En dag som alla andra när Nerina sitter och pladdrar med Anders som lyssnar på musik med sina stora lurar på, Elin sitter och trycker på sin pimpade dator, Linnea klottrar programmeringskoder, Matilda hoppar runt på en pilatesboll, Hanna klagar på sin skrivkramp, Annelie är sen som vanligt, Anna stickar, Sonia dricker kanelte, Rebecka stirrar [...]
Meningarna är helt slut. Jag menar inte det ni tror utan att helheten är borta; endast halvor återstår. Jag kanske borde döpa verket som uppstår ur detta till Det Är Halva Meningen. ”1. Skelettet är den beniga delen av kroppen som, betraktat för sig själv, framstår som skrämmande. För mycket är borta.” Jag tror Eric [...]
Skägg – det manligaste av det manligaste. Dessutom – att raka sig regelbundet är.. som du påpekar: tråkigt.
Men när jag står framför spegeln på morgonen är det första jag tänker inte: manligt, utan: vad sakta det växer. Vissa får kämpa, eller kanske snarare, hålla ut.
Grattis till kommentar nr. 1000 förresten! Här får du en kaka!
Oväntat!
Tack för den digitala kakan… får surfa vidare och försöka fixa lite digital saft.
Jag har varit sjuk i tre veckor, så jag har dragit på mig ett rätt ordentligt skägg faktiskt. Men snart ska eländet av!
Hur går det med skägget? Och vart har bloggandet tagit vägen, jag vill ju läsa nya inlägg här!
Haha, jag rakade nyligen av det efter att ha skiftat mellan lite olika fjuniga varianter.
Och bloggandet vet jag tyvärr inget om. På grund av alldeles för höga förväntningar på mig själv mådde jag inte bra av att fortsätta. Det fanns andra saker som också spelade in men jag klarade inte av det längre. Det blev för mycket helt enkelt.
Om jag fortsätter skriva kommer det bli i en ny kostym, en jag trivs i. Den gamla passar inte längre.
MEN, det glädjer mig förstås att du längtar efter nya inlägg. Hoppas bara inte på något. Om det kommer så kommer det.