Andra advent. Det börjar bli dags att plocka fram julspelen, pynta lite smått, på skrivbordet åtminstone, ja jag talar om datorns skrivbord, men istället har jag åkt till djungeln. Två ljus idag, och nu till något annat.
Årets utvecklare: Platinum Games
Med namn som Shinji Mikami och Hideki Kamiya bakom var det kanske ingen överraskning att Platinum Games skulle leverera. Nu har förvisso Mikami precis gått vidare och skapat sin egen studio Tango Gameworks, men Platinum har under året släppt tre titlar här i Europa, varav två förändrat och förfinat genrerna de tillhör på ett sätt åtminstone inte jag förväntade mig.
Med Bayonetta lyckas Kamiya skapa den ultimata klimaxen där varje beståndsdel fått en tyngd Devil May Cry enbart hade under bosstriderna. Och i Vanquish gör Mikami tredjepersonsaction flytande på nytt, framskridande som aldrig förr, återuppstånden i ett tempo utan dess like inom genren.
Platinum Games sätter inte bara en standard för framtidens actionspel, de vägrar även ge vika för yttre påfrestningar, gör spelen de själva vill göra och skiter i försäljningssiffror. Endast det är värt att applådera. Att de sedan gjort två av årets bästa spel gör att de också förtjänar platsen som årets utvecklare.
Värda att nämna är också Gaijin Games:
Utvecklarna till Bit.Trip-serien, lika mycket nyskapare som förvaltare av arvet från ursprunget som Platinum Games. Med tre titlar under året, i ett utvecklingsteam vars antal ryms på handens fingrar, är det kanske första folk tänker på hur produktiva de är, men enbart produktiviteten är inget i jämförelse med hur genomarbetade deras verk är, från grunden i ren spelstruktur ända ned till djup symbolik. Inför varje ny titel Gaijin släpper har jag ingen som helst aning om vad jag ska vänta mig. Lite som med Platinum, antar jag.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ”Årets utvecklare”: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Nu har jag inte spelat vare sig Bayonetta eller Vanquish, men jag är nog benägen att hålla med dig ändå. Trots en del kritik mot kvinnosynen i Bayonetta, så verkar spelet ha utvecklat genren på ett sätt som det var länge sedan ett spel gjorde. Jag är väl inte direkt ett fan av genren (det finns en anledning till varför jag inte köpt spelet, trots allt), men den verkar ha gått i stå lite. Bayonetta, har jag uppfattat det som, förändrade det.
Vanquish vet jag inte om jag skulle säga att det utvecklar TPS-genren lika mycket, men åtminstone av demon att döma så verkar det vara riktigt kul. Mer än så, så bevisar det att japanerna faktiskt kan göra skjutspel när de lägger manken till. Jag har tyckt att många skjutspel därifrån har fastnat mellan det österländska och det västerländska tänket kring speldesign, och blivit sämre av det. Av det jag spelat av Vanquish så känns det som att Platinum Games använt sig av de båda tankesätten, men lyckats göra spelet bättre på grund av det. Det är berömvärt.
Alltså, det här om Bayonetta och kvinnosynen. Det var något jag först också reagerade på, tills jag såg vad Hideki Kamiya och Mari Shimazaki faktiskt skapat. Men mer om det någon annan gång (läs: *hint*).
Vanquish sedan. Gears of War är stillastående, statiskt, långsamt. Inte mycket av detta behövs ses som något negativt alls, men det är så TPS-genren kommit att se ut. Uncharted 2 med sitt filmiska flyt är även det slav under att ständigt behövs gömma och huka sig så fort fara skymtas. Vanquish däremot. Vanquish är flytande, ständigt i rörelse, snabbt. Det har ett system som gör att jag kan befinna mig bakom en vägg i ens sekunden, bakom något annat i nästa. Jag tvingas aldrig stå stilla på en plats, jag har alltid möjligheten att förflytta mig. I Gears avancerar jag långsamt framåt. I Vanquish spelar jag efter helt andra regler.
Har inte spelat Bayonetta men däremot Vanquish har jag kört och jag tyckte det var riktigt bra och tempot inte att leka med.
Bra val till dagens utmärkelse tycker jag
Även om jag tyckte att Bayonetta när det kom var något överhajpat, så kan man ju absolut inte förneka hur välgjort spelet är och hur det faktiskt gör någonting nytt för sin genre. Jag tror att spelet växt på mig lite så här långt efter att jag kört igenom det också, även om jag inte har rört det på ett bra tag nu. Vanquish ligger fortfarande helt oöppnat i och med att jag inte har haft tid för det, men det är något jag också ser fram emot att spela snarast möjligt. Kul att PlatinumGames gör saker och ting annorlunda, det är det.
Spela det igen då!
Jag hoppas att Platinum Games växer och blir ännu större. De verkar ju våga gå emot strömmen och göra nya saker med gamla idéer. Hoppas de forsätter!
Även om jag inte har spelat något av spelen (mer än demon), känns det som ett självklart val. Ska bli spännande att se om det är uppgång eller fall som väntar…