Jag förde aldrig riktigt dagbok – bloggandet har mest varit något annat – men likväl gjorde jag anteckningar för var dag i hemmagjord almanacka. Där stod allt det viktiga: vilka spel jag spelade, när jag klarade dem, vad jag åt för gott. Den upphörde i februari 2009. Numera bär jag bara med mig ett litet anteckningsblock där dikter, citat och tankar trängs tillsammans.

Jag trodde, när jag nu går igenom pappren, att jag var grundlig i mitt antecknande. Men det visade sig att jag glömt skriva upp när att jag och brodern spelade igenom Resident Evil: The Umbrella Chronicles tillsammans, bara någon dag efter att jultomten, den riktiga, lovar, det stod på paketet, kom med det till oss.

Med en liten nostalgitår i ögat har jag nu som många andra och gjort en lista över mina klarade spel. Grundligt, så gott jag kunnat. Ligger högst upp på sidan bredvid recensionsfliken. Samtidigt har jag blivit inbjuden till att tillsammans med andra spelbloggare kora årets bästa spel inom flera kategorier, ett utmärkt och roligt initiativ av Spel-Malmer. I samma veva har jag dessutom suttit och läst den senaste Level där de gör samma sak som vi ska göra i december, och med detta har jag ropat ut min frustration över hur fruktansvärt tråkig och förutsägbar den är så nära som på några ställen.

Jag skulle förstås ha lyssnat på min bror som försökte varna mig med ett skrik från övervåningen omedelbart då jag steg innanför dörren. Frågan är hur det kan komma sig att majoriteten av speljournalisterna tycker samma sak. Därför: all heder åt Oskar Skog för att han nämner tre av årets höjdpunkter i ett svep.