Dragon Quest V handlar inte så mycket om att komma hem som att återvända, bli ett barn igen, nyfiken och busig, någonstans där fantasin blir verklighet. Det var inte vad jag förväntade mig när jag plockade upp fodralet som alltför länge stått i hyllan, och där återsåg Akira Toriyamas underbart varma tecknarstil.
Toriyama är trots allt på många sätt hem. Dragon Ball var en ständig följeslagare i livet för många år sedan, och Chrono Trigger är det kanske finaste han varit med och skapat. Men istället för att komma hem tas jag tillbaka, påminns om Sword of Mana som jag spelade så flitigt, där jag sprang runt i ett spökhus och i mörka grottor, precis som här.
Dragon Quest V är dock mycket mer än byggt efter en mall jag känner igen – åtminstone till en början – det är genuint på så sätt att det får mig att känna känslorna igen; jag är en busig pojke som går upp mitt i natten för att tillsammans med min vän springa genom mörka salar när alla utom monstren sover, och som reser till världar ingen vuxen tror på. Med en subtil känsla för detaljer blir det en berättelse jag bryr mig om, den får mig att känna mig levande, att hoppas även nästa natt bjuder på ett äventyr tillsammans med henne.
När resten av världen spelar den nionde i ordningen – eller något sådant, vad vet jag om Dragon Quests tidslinje; det är en nia däri åtminstone – spelar jag det femte, en remake dessutom, men av många ansedd som den bästa i serien. Jag vet inget om det heller, har trots allt aldrig spelat Dragon Quest förut, men jag vet att jag inte vill sluta spela. Så jag fortsätter.
För att inte tala om att Yuji Horii, mannen bakom Dragon Quest, även var den kanske viktigaste av männen bakom Chrono Trigger. Så det är hem på fler sätt än ett.
Nu måste jag dock återvända till något av alla de tolv spelen jag håller på med för tillfället. Det blir någon knapp timme i varje, variation och bredd mitt motto under veckan före skolstart.
Men, åtminstone för oss som inte spelat alla spel han bidragit med, är Horii inte på samma sätt som Toriyama framträdande. Han leker där i bakgrunden, skapar de finaste berättelser och karaktärer, som Toriyama sedan målar så varmt.
Jag vill inte riktigt kritisera Dragon Quest, för jag vet hur viktig serien är för alla dem som växte upp med den. Så jag nöjer mig med att säga att det inte är ett RPG för mig. Inte ens Toriyama ligger mig speciellt varmt om hjärtat för att vara ärlig, trots att jag också brukade läsa Dragon Ball som liten.
Men Chrono Trigger är ju bra.
Men, det spelar ju faktiskt ingen roll om det är ett RPG eller något helt annat, det som räknas är ju vad spelat säger dig och om du finner det ”bra”, hur man nu väljer att definiera det begreppet. För som sagt, storheten för mig personligen ligger inte i Toriyama, det handlar inte om att komma hem. Det handlar om att leva på nytt.
Nu vet jag inte om du missuppfattade, men jag menade inte att det inte är ett RPG. Bara att det inte är ett RPG som passade mig. :p Och jag kanske skulle ha gillat det också under andra omständigheter, men när jag väl tog mig an serien så var jag ganska mätt på JRPGn redan, och därför kändes inte spelen som något speciellt. Får väl ge det en ny chans i och med 9:an som jag inte har testat ännu..
Jaha, jag trodde du syftade på att spelet, likt alla (?) JRPGs faktiskt inte innehåller mycket till rollspelande, eftersom det är så strikt manus. Du spelar förvisso en karaktär mycket mer än i ett actionspel, men någon större kontroll över den har du ju inte, inte mycket möjligheter heller.
Jag har inte spelat mycket JRPGs, men det är förstås skillnad på JRPGs och JRPGs. Dragon Quest V gör det helt enkelt jävligt bra. Liksom fantastiska Golden Sun.
Nian står fortfarande och väntar i hyllan.
Aha, ja, den där debatten om vad som är ett RPG och inte är så sjukt uttjatad vid det här laget, så den orkar jag inte med.
JRPG är i alla fall en av mina favoritgenrer. Golden Sun är fenomenalt. =D
Vilken debatt?
(Så insatt är jag)
Jag funderade på att göra en Årets Omspelning och tillägna den Golden Sun, första, eftersom andra inte alls är lika avvägt, men till storyn så mycket mer intressant. Hur som helst så får vi se, om jag får någon tid över. Eller snarare, lust.